Ett finstämt bejakande av det enkla

I takt med att tiden bara rusar iväg tycks behovet av att kliva av bli allt större. Det låter sig göras på de mest skiftande sätt. Och eftersom det går trender i allt blir även det alternativa snart en del av upplevelseindustrin.

Nyheter • Publicerad 3 september 2012

Den som bestämmer sig för att endast köpa begagnat under ett års tid vill gärna berätta om det i tidningen. Den ekologiska, närodlade måltiden blir ett snyggt utropstecken i statusuppdateringen.

Men det finns andra sätt, som inte ideligen pockar på andras uppmärksamhet. Det behöver inte betyda att det är mer genuint – bara mer komplext, eftersom den hållningen rymmer en uppriktig ambivalens. Den vill det enkla. Men vet samtidigt hur svårt det är.

I Stewe Claesons nya roman är det Krister som härbärgerar denna samtidiga oro och längtan. Han är några och femtio och bor i ett mindre samhälle i Dalarna tillsammans med hustrun Siv. Hennes leder värker, de vuxna barnen befinner sig långt borta och Kristers tjänst på Posten ska avvecklas. Han kommer att bli erbjuden en plats i omorganisationen, men vet inte om han vill vara en del av detta nya.

På lediga stunder brukar han bege sig till den nedlagda sågen. Där sitter han på stockarna och lyssnar till vattnet och fåglarna. Så en dag stöter han på en annan man på denna plats som han uppfattat som sin egen. Mannen heter Erik, är några år äldre än Krister och tidigare innehavare av ortens skinnfirma. Det visar sig att Erik har nyckel till kontorslokalen och brukar sitta där och läsa och översätta poesi. Han har funnit en själsfrände i den norske diktaren Olav H. Hauge och via honom upptäckt kinesen Tao Ch’ien, som levde och verkade på 400-talet.

Erik bjuder in den språkbegåvade Krister i diktens världar, vill ha hans hjälp med att översätta. Dessa läs- och skrivövningar leder till starka vänskapsband och trevande, men trägna, försök att finna en hållbar livsfilosofi. Om det var möjligt i Kina för femtonhundra år sedan ska det väl gå också här och nu?

Den tjugotredje dikten är inte så mycket en lovsång till som ett finstämt bejakande av det enkla. Den visar på möjligheter.

Men genom att hela tiden låta perspektivet vara Kristers gestaltar den också hur förtvivlat svårt det är att fullt ut omfamna detta enkla. På så sätt blir livsfilosofins potentiella svaghet samtidigt romanens främsta styrka.

Peter Viktorsson

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.