En krävande Peter Nádas
Känslan är svartvit.Nádas dyker med jämna mellanrum upp som en outsider i Nobelprisdiskussionerna och är en svindlande skicklig författare. I Fotograferingens vackra historia – en bok från 1995 som först nu översatts till svenska, elegant av Ervin Rosenberg – visar han sin mer experimentella sida. Nádas kan skriva mycket realistiskt också, det kan man till exempel se i de tidigare av novellerna i samlingen Minotaurus.
Fotograferingens vackra historia är en rätt krävande och komplex text, om än lättläst i sina enskilda delar. Den utspelar sig till största delen på någon sorts hälsohem eller sanatorium, där diverse furstar, baroner, läkare och tjänstefolk uppehåller sig. En del av dialogen sker på tyska, en del på franska.
Kornélia, som är fotograf, står i centrum. Fotografen är normalt den som har kontroll över situationen. Men i det här fallet är det inte så. Kornélia lider av någon sorts oklar mentalsjukdom och blir fråntagen sin kamera.
Det är berättaren som har kontrollen och han låter läsaren ta del av scener på ett till synes nyckfullt vis. Och den där berättaren är skoningslöst voyeuristiskt lagd och tvingar med läsaren att betrakta de mest intima scener. Känslan är lite densamma som i den klassiska Polanskifilmen från 60-talet Rosemarys baby. Kornélia är omgiven av skrämmande och mystiska figurer som försöker få makt över henne på ett eller annat sätt. Rätt många av dem är förälskade i henne.
Livet på sanatoriet är absurt men ofta förfinat och allvarligt – men Nádas kommer också med överraskande inslag av burlesk dasshumor. Den vackra Kornélia lämnar den leende kurorten för en promenad, men ve och fasa, hon drabbas av diarré. ”Även om vi inte följer henne till busken utan hänsynsfullt vänder oss bort registrerar vår hörsel det som sker. Formligen brakande bryter det loss genom hennes vackra rumpas ringmuskel.”
Och tja, vad visar bättre på mänsklig simpel utsatthet än när en elegant klädd promenör överraskas av diarré långt från en toalett?
Hela Fotograferingens vackra historia kan säkert vara en hallucination. Jag är osäker på vart Peter Nádas vill komma med sin knivskarpa prosa den här gången, men jag fortsätter gärna fundera på saken.
