Björn Berg – mycket mer än bara Emil

Om det är någon svensk konstnär som förenar ett mått av ”doldisskap” med ett dito superkändis så är det Björn Berg. Nästan alla förknippar honom med Astrid Lindgrens egen favoritfigur Emil i Lönneberga. Men det är säkert nästan lika många som inte känner till hans omfattande och nästan frenetiskt aktiva konstnärskap.

Det är ändå omöjligt att undgå Emil-likheten både när man ser fotografier på Björn Berg och hans målningar av sonen i ”Emilåldern.” Samtidigt rörs man lite av den åldrade konstnären som trött på detta ständiga påpekande milt suckar över figuren som nog skymt sikten för annat i hans konstnärskap: ”Det har varit så mycket mer än Emil.” Jag håller med! Bara att bläddra i boken får mig att häpna över Björn Bergs arbetstakt. Där är resorna jorden runt med mer än fyrtio års tecknande för Dagens Nyheter, mängder av bokillustrationer och ett måleri som borde visas i ett större sammanhang.

Boken porträtterar konstnärsparet Björn Berg (1923-2008) och Eva Gehlin Berg (1926-2006) och deras gemensamma och egna konstnärsliv. Ledmotivet är Björn Bergs bilder och egna ord berättade i samtal med den lyhörda författaren. Hemligheten bakom hans fenomenala penna, förutom ett extremt högt arbetstempo, tycks vara en förmåga att se på tillvaron ur ett vidvinkelperspektiv. Samtidigt tycks han ha haft en sällsynt synskärpa för betydelsefulla detaljer. De många uppdragen och en fast anställning tycks dock stundtals ha plågat den annars så arbetsbenägne konstnären som konstaterar att: ”Det viktigaste av alltihopa, att vara en fri människa och inte en slav.”

Livstecknaren återkommer till det närmast maniska tecknandet och frågar sig om han ”levde för att teckna eller tecknade han för att leva?” Jag vet inte men föreställer mig att han skulle ha returnerat frågan:

”Teckna och leva är inte det samma sak?”

Eva Wahlström