Bildpoeten i svensk film

Författaren är både Jolostipendiat och innehavare av Publicistklubbens Guldpenna. Han har här intervjuat Troell under flera år och resultatet är otvetydigt gott: över 400 sidor text, riktiga fotografier och en unik DVD.

Jan Troell var från början mellanstadielärare. När han började med att filma fick han ta tjänstledigt och tiden räckte naturligtvis till kortfilm – allenast och tacknämligt nog. Den DVD som här benämns Sökaren, redigerad av Göran Gunér, har inte mindre än 50 års produktion, ett urval av filmer som i vissa fall varit mycket svåra att få se i annat fall. Bland alla dessa kortfilmer står som i ”splendid isolation” Uppehåll i myrlandet, en av de absolut starkaste kortfilmer som gjorts i Sverige med Max von Sydow i rollen som bromsare på ett malmtåg.

I alla kortfilmerna anas storverk, som skulle komma och ­­?i dag är Troell ett namn man nämner tillsammans med Bergman, Widerberg och Sjöström. Hans långfilmsdebut var Här har du ditt liv efter Eyvind Johnsons svit Romanen om Olof.

Filmen är enligt min och många kritikers mening – parallellt med Kvarteret Korpen av Bo Widerberg – det starkaste som gjorts i detta land. Ett internationellt namn blev Troell sedan genom att Vilhelm Moberg krävde att om någon skulle filma hans utvandrarsvit skulle det vara Jan Troell och ingen annan.

Sagt och gjort. Detta var ett enormt projekt, givetvis och resultatet blev för Troells del USA-berömmelse och världsrykte som filmare. Så skrev exempelvis amerikanska Newsweek att ”detta är den sorts film som Hollywood ofta eftersträvar men så sällan lyckas med”. Dessförinnan hade Troell kostat på sig en i tanken självbiografisk film, Ole dole doff med Per Oscarsson i rollen som lärare.

Så följde många långfilmer och alla förenas de av den lyriska ton som blivit så typisk för Troell, att man kan se efter några minuter att detta är en film av Jan Troell. Han har vissa faiblesser för maskiner, lok, tåg, fåglar, vajande gräs eller säd och fjärilar, för att nämna blott några ”nycklar” till denne egenartade filmare. Han är dessutom en orädd man som vågade göra spelfilm om Åmselemorden när andra filmare inte nändes ta i fallet med tång. Kritik följde förstås, men filmaren försvarade sig i artiklar och gjorde sin film.

Av alla följande filmer har jag personligen njutit mest av hans egenartade tre timmar långa dokumentär Sagolandet. Här visar han ett ny slags modighet, när han tar upp svenska olater och stupiditeter och får både politiker och lekmän att gladeligen göra bort sig. Filmen kom att följas av politiska svallvågor och han fick återigen gå i försvarsställning. Jag minns att jag i recensionen rekommenderade filmen för visning i skolorna.

På ett ställe i boken säger Troell själv att han valde att filma sådant som skulle fungera i sagolandet, såsom havet, åkrar, skuggor, flygande svanar, en daggdroppe på ett blad, allt sådant som blir vackrare när det ställs mot döda djur och hundavrättare. Till samma tänkande menar jag att även En frusen dröm – Ingenjör Andrées luftfärd hör: stolligheten att segla med luftballong till Nordpolen!

Denna bok täcker det allra mesta man kan begära av en biografi. Det är också en vacker bok, rikt illustrerad och skönt bunden.

Roland Johanson