Arkitekter som skapar roliga rum

Och här växer barn upp, här har människor sina liv. Vad göra? En bra idé är att börja med den här boken, som inleds med ett samtal mellan de tre författarna och skribenten Malin Vessby. De tre är landskapsarkitekter och driver sedan 2000 gemensamt bolaget Nivå landskapsarkitektur.

Uppgiften kan vara att formge ett torg, något mellanrum i staden, en trafikplats, en innergård? Människor väntar sig ofta en ”naturlig” lösning. ”Astrid Lindgrenvärldar präglar idealbilden”, noterar en av författarna. Det ska påminna om hagmarker, ängar, luftiga skogar. Men han vill inte bara ”skapa låtsasvärldar med livsmönster från andra tider”.

Det är förståeligt, men troligen går Bullerbylängtan mycket djupare än till farfars tid. Antropologer har länge talat om hur vi blev till som art i halvöppna, savannartade landskap i Öst-?afrika för någon miljon år sedan. Kanske Bullerbyn låg på den afrikanska savannen.

Landskapsarkitekturen har också en demokratisk funktion – att skapa mötesplatser för människor i ett stadslandskap med smygkommersialisering av det offentliga rummet. En mycket viktig, men försummad roll.

Innan man börjar ändra om i en miljö, bör man ta reda på vad de som bor/arbetar där säger om den, önskar av den. Författarna har försökt detta, men i girighetens samhälle ska allt gå fort, och ofta finns inte tid att förbereda projekten som de skulle önska.

Större delen av boken upptas av korta beskrivningar med bilder av projekt författarna genomfört. Få material, förenklade miljöer. Vackert, originellt, lekfullt, ibland poetiskt. Men stenåldern igen: Vi vill gärna ha kontakt med en artrik miljö. Det har bland annat bostadsbolaget Poseidon i Göteborg anat. Centralt finns Värdens Park, och i stan har man strött ut miniparker och planteringar, nära där folk bor. Vår livsmiljö påverkar oss djupt. Läs och begrunda.

Kjell Andersson