Den befriade familjen

Ur mailboxen från Också en stolt mamma:

Självklart ska du vara och får lov att vara stolt över dina pojkar!! Energi, engagemang och beröm fodras i stora doser för att stärka de små och när man ser utvecklingen njuter man och det känns oerhört gott inombords. Det får man leva på när "motgångarna" visar sig. Självklart var jag enormt stolt när vår D la fram sitt X-jobb häromdagen. Visst är han vuxen, men vi har ju varit med på hans resa med allt vad det innebär av glädje, kämpande och oro.

Lycka till!

Svar: Tack för din kommentar! Anledningen till min nyfikenhet är för att jag just nu läser en bok om uppfostran. Jag har intresserat mig för detta ämne under en period. Vill ju vara säker på att jag (vi) gör rätt från början! (Vad nu rätt är?)

Hur som helst, boken jag läser, Den befriade familjen, är från 70-talet och har väl ganska sunda tankar i botten, men vissa metoder ställer jag mig lite tveksam till.

Ungefär så här menar författarna av boken att man kan uppmuntra barn:

Barnet målar en teckning, kommer fram och visar den för mamman. Mamman brukar då vanligtvis berömma teckningen med ord som: Åh, så fint! Vad duktig du är!

Det är fel, anser författarna.

Istället ska mamman, när barnet visar teckningen, beskriva vad hon ser. Ungefär så här:

Jag ser att du har målat ett träd. Jag ser att det är grönt. Jag ser en orange hund också.

Supertrist. Men författarna menar att man på så vis ger barnet mer fantasi och en ökad vilja till att förbättra och förnya sig.

De (författarna) tycker att man hämmar barnets fantasi genom att berömma det.

Barnet ska då inte ha något att sträva efter, när det redan fått mammans eller pappans beröm.

Jag har givetvis testat detta. Till att börja med fick jag förvånade blickar av mina barn. Den förväntade hyllningen till teckningen, bromsspåret i gruset, höga hoppet etc uteblev. Paff!

Mina barn blev varken mer inspirerade eller fick mer fantasi. Så jag återgick till mina hyllningar. Det blev liksom lite roligare.

Men jag kan inte låta bli att fundera över om det här med att värdera barnets personlighet som författarna tar upp. De får fram en viktig aspekt. I konflikter är det speciellt viktigt att vara så objektiv som möjligt. Man ska beskriva handlingar och känslor för att skapa ömsesidig trygghet och förtroende.

Typ: Mamma blir besviken om du inte städar upp.

Mamma blir inte besviken på själva barnet, utan på handlingen.

Tänkvärt.