Jesper Strömbäck: SD – ett auktoritärt populistiskt parti
Retoriken för tankarna till populismen, vilken präglas av tre kännetecken. Det första är att populister säger sig tala för ”folket”, där ”folket” inte är samma sak som medborgarna utan snarare en viss grupp som av populisterna anses vara det ”verkliga folket”. ”Folket” är en konstruktion, och detta konstruerade folk utgör ”vi:et” i de konflikter med olika ”dem” som är centrala i populistisk världsbild och retorik.
Det andra kännetecknet är att populister ser konflikten mellan det ”folket” och ”eliten” eller ”etablissemanget” som central. Precis som ”folket” är ”eliten” eller ”etablissemanget” en konstruktion, anpassad till vilken misstro man försöker exploatera. Vilka eliter som populister betonar varierar därför, men konflikten mellan det konstruerade ”folket” och de konstruerade ”eliterna” består.
Något liknande gäller populismens tredje kännetecken: konstruerandet och exkluderingen av olika grupper av ”dem”. Ofta handlar det om invandrare eller etniska minoriteter, men som valet i Polen nyligen illustrerade kan det också handla om sexuella minoriteter. Bland annat utmålades hbtq återkommande som ett hot. Det illustrerar hur intolerans mot grupper som anses vara avvikande är en integrerad del av populismen.
Detta påminner om att det spöke som går genom demokratier världen över i vår tid inte är kommunismens spöke. Det är populismens spöke. Vad värre är att det inte handlar om någon lättviktig populism, utan vad statsvetarna Pippa Norris och Ronald Inglehart i den aktuella studien ”Cultural Backlash. Trump, Brexit, and Authoritarian Populism” kallar ”auktoritär populism”. Denna kombinerar klassisk populism med auktoritära värderingar, och vid makten söker den auktoritära populismen underminera centrala delar av demokratin såsom rättsväsendets och mediernas oberoende liksom minoriteters rättigheter.
Denna auktoritära populism har varit på frammarsch i flera år och utgör idag det främsta hotet mot demokratin världen över. Så även i Sverige. Intressant i det sammanhanget är att Norris och Inglehart klassificerar Sverigedemokraterna som ett auktoritärt populistiskt parti tillhörande samma partigrupp som Fidesz i Ungern och Lag och Rättvisa i Polen – partier som kan klassificeras som ”demokratins lönnmördare” (för att citera statsvetarna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt). I Ungern har det gått så långt att landet inte längre räknas som en fullvärdig demokrati.
I det sammanhanget är det illustrativt att SD och dess företrädare ofta har vurmat för Ungern. Det påminner om att SD inte bara är ett invandrings- och invandrarfientligt parti, och att det inte bara är ett vanligt populistiskt parti. Det är ett auktoritärt populistiskt parti.
