Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
söndag 27 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
söndag 27 maj 2012
Moa och Elsa Fransson trivs på öppna förskolan. Deras storasyster Agnes som är sex år (inte på bild) brukar också följa med till öppna förskolan.
Vardagsliv 2011-03-21 | Uppdaterad 2011-04-18
Skratt och skrik, vuxet småprat, doft av nybakt till fikat. Det är som vilken öppen förskola som helst – fast ändå inte.
Visst är jag fin? Hugo Bråting, 17 månader, spexar.
En adoptionsprocess är en ovanligt lång graviditet, konstaterar Monica Kruse, här med sonen Ville.
Anna Eklund i full färd med att dra igång sångstunden. Framför henne är gruppens största tjejer Nora Cavrak, Darina Åkerlund och Agnes Fransson sjungklara.
Jeanette Bråting pusslar med barnen Hugo och Moa.
Adoption
Inför en adoption ska paret genomgå en utbildning, och deras bakgrund och gemensamma liv utreds av socialkontoret. Det finns också en rad krav som måste uppfyllas vad gäller bland annat ålder, inkomst och hälsa.
Allt färre länder tar emot ansökningar från ensamstående som vill adoptera, men det finns fortfarande möjligheter. Däremot finns ingen möjlighet till internationell adoption för samkönade par.
Det finns tre gånger så många par som vill adoptera som det finns tillgängliga barn i världen. Väntetiden för adoption är oftast mellan två och fyra år, men den kan också vara längre.
Det finns många hänsyn att ta när man väljer land att adoptera från. Olika länder ställer olika krav på adoptivföräldrarna, och väntetid, barnens ålder och procedur när barnen hämtas skiljer sig också åt.
Sverige är ett av de största mottagarländerna av internationella adoptioner, omkring 50 000 barn har adopterats sedan 60-talet. 1975–1985 skedde 1 400–1 800 adoptioner om året. 2010 adopterades 655 barn från andra länder. Källa: MIA (www.mia.se)
På onsdageftermiddagar är det öppet bara för adoptivfamiljer på Hulta familjecentrum.
Allas historier är olika. Processen att bestämma sig för adoption kan vara lätt eller svår. Barnen kommer från olika länder, resorna för att hämta dem skiljer sig åt, liksom den första tiden hemma.
Ändå är det så många erfarenheter som är gemensamma. Framför allt handlar det om väntan.
– Att få barn genom adoption tar väldigt mycket längre tid än en vanlig graviditet och förlossning. Det är en helt annan väntan och andra förberedelser, säger Monica Kruse, mamma till Ville som är drygt två år.
Det är just de gemensamma erfarenheterna som är styrkan för adoptivgruppen på Hulta familjecentrum, det är alla överens om.
– Här är det inget snack om förlossningar och amning. Även om vi har accepterat att vi inte kommer att få biologiska barn så kan det vara jobbigt att lyssna på, och framför allt helt ointressant, säger Jeanette Bråting.
Hennes barn heter Moa, tre år, och Hugo, 17 månader. Det är bara tre månader sedan de kom hem från Kina med Hugo. Jeanette tog med honom till öppna förskolan ganska snart efter att de hade kommit hem, och hon har sett till att Moa är ledig från dagis på onsdagar för att kunna följa med.
– Det är en lugnare grupp än på en vanlig öppen förskola, och så finns det lite större barn, det är bra för oss som har adopterat. Annars blir det ofta så mycket bebisar, säger hon.
Eftersom gruppen är mindre blir det också en större gemenskap i gruppen. Både barn och vuxna lär känna varandra med tiden.
Flera barn samlas runt Anna Eklund som är förskollärare och en trygg medelpunkt på Hulta familjecentrum. Men Nora, tre år, vänder sig först till sin mamma: ”Får jag sitta i Annas knä?”
För många nyadopterade barn är det viktigt att lära sig gränserna i det sociala samspelet med andra och då uppstår ibland sådana frågor.
– Det beror förstås på hur gamla barnen är och hur de har haft det tidigare, men en del barn ser alla som vårdare i början. Då är det viktigt att lära sig vem som är förälder och att man inte går till vilken vuxen som helst, förklarar Anna Cavrak, Noras mamma.
Men Anna på öppna förskolan är en välkänd person och i hennes knä får man gärna sitta.
Det kallas för anknytningsprocess, när barnet och föräldrarna lär känna varandra och skapar en egen enhet. Hur man gör ser olika ut i olika familjer. Men i en grupp som den här finns stor respekt för att det är en känslig process.
– Som att man aldrig lyfter upp andras barn, till exempel, man kallar dit föräldern i stället om det är något. I början är det så viktigt att anknytningen till föräldern fungerar, säger Jeanette Bråting.
Berit Åkerlund är på öppna förskolan med dottern Darina, fyra och ett halvt år. Hon är den enda i gruppen som också har ett biologiskt barn sedan tidigare. Men trots att sättet att bli förälder är olika, är skillnaden inte så stor, tycker hon.
– Det gör faktiskt större skillnad att jag var så mycket yngre när jag fick min stora dotter, att jag är annorlunda som människa idag. Annars är det ungefär samma, säger hon.
Karin Samuelsson
karin.samuelsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 18
Jag heter Karin Samuelsson, och bor i skogen strax utanför Borås med mannen, sonen och dottern.
Borås Tidning vill belysa familjelivet i tidningen på olika sätt. Vi vill presentera nyheter men också tips, goda råd och ett och annat leende.
Vad vill du läsa om? Har du idéer och förslag? Känner du någon som vi borde skriva om? Kanske är det du som har en historia att berätta!
Hör av dig!
Karin Samuelsson
karin.samuelsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 18
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
0703-189171
Madeleine Korneliusson
madeleine.korneliusson@bt.se
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
