Efter porslinsaffären: Weland tar inte åt sig av kritiken

Men Weland Ståls vd Staffan Gunnarsson tar inte åt sig.

– De som är kritiska nu är samma människor som jagade oss för åtta år sedan, säger han och syftar på reaktionerna efter ett reportage i tv-programmet Striptease.

Efter BT:s avslöjande i går om att Konst och östasiatiska museet i Ulricehamn säljer sina världskända samlingar, höjdes rösterna bland antikexperter i landet.

Antikrundans Björn Gremner var kritisk till försäljningen och menade att samlingen borde varit kvar i Sverige.

Inte sålts till utlandet där den riskerade att skingras bland privata samlare.

Även Sven Ottosson, antikhandlare från Tranemo är mycket upprörd över försäljningen.

– Jag tycker att det är fruktansvärt. Delegationer från Kina har varit här och blivit alldeles överväldigade när de sett samlingen. Det är klart att den borde ha bevarats i bygden. Åtminstone i Sverige, säger han.

Ottosson driver antikhandeln Bäckahemmets Antik i Tranemo.

Han anser att den svenska staten borde varit intresserade av att förvärva samlingen.

För att behålla den i landet.

Men Eva Gesang-Karlström, överintendent och chef för statens museer för världskultur hävdar att det skulle varit omöjligt.

– Det är en privat samling och därför gör de vad de vill. Men det hade givetvis varit väldigt trevligt om de hade valt att skänka den till staten. Vi hade inte haft råd att köpa den.

När den nu återförs till Asien hoppas överintendenten att det finns tillräcklig kunskap för att bevara objekten.

– Vi får bara hoppas att köparna kan förvara föremålen på ett bra sätt, säger hon.

Men säljaren Weland Ståls vd, Staffan Gunnarsson tar inte åt sig av kritiken från antikexperterna.

Han är istället tillfreds med att samlingen återbördats till Asien.

I februari 2000 blåste det hårt kring företaget. Då sände tv-programmet Striptease ett uppmärksammat reportage där museichef Leif Petzäll förklarade hur han smugglat en del av museets artefakter ur Kina.

Vilket är olagligt.

– Då kallade experter oss för gravplundrare och jagade oss. De är exakt samma människor som nu klagar för att samlingen hittat hem igen. Då hette det att vi förstörde det kinesiska kulturarvet.

Du känner inget ansvar för att samlingen skulle stannat i Sverige?

– Du hörde väl vad jag sade? Vi blev anklagade för att plundra. Nu är samlingen tillbaka. Fler kommentarer än så har jag inte, säger Gunnarsson.