Vägledning behövs för skakad euro

Oavsett ja eller nej i den grekiska folkomröstningen så är eurosamarbetet rejält omskakat. Tröga förhandlingar, bud och motbud och ilskna uttalanden från båda sidor har skapat bilden av en valutaunion som inte alls mår bra.

Och det är egentligen inte konstigt.

Han kunde nästan lika gärna ha sagt tvärtom. Eurons stora problem genom åren har varit att den är något av en halvmesyr: den är mer än bara ett samarbete om en gemensam växelkurs, men fortfarande mycket mindre än valutan i en fullt genomförd ekonomisk union.

Utökat samarbete?

Om euroländerna vill ha det sistnämnda skulle de egentligen behöva gå ihop om en gemensam budget och en gemensam ekonomisk politik med större möjlighet att satsa i hjälpbehövande "landsändar" och styra arbetslösa dit jobben finns.

Den riktningen pekas också ut - om än i försiktiga steg - i "De fem ordförandenas rapport" som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker presenterade i förra veckan. Där manas till ett första embryo av ett gemensamt finansdepartement, med gemensamma medel och en gemensam finansminister.

Det som låter enkelt på papper är dock något helt annat i praktiken - särskilt i ett läge där merparten av medlemsstaterna just nu verkar mer intresserade av att minska EU-samarbetet, snarare än att utöka det.

Demokratisk styrning

I ordföranderapporten talas också om att samla euroländernas EU-parlamentsledamöter i en separat instans för en gemensam demokratisk behandling av eurofrågorna.

Samma sak är även franske vänsterekonomen Thomas Piketty inne på, även om han vill att församlingen i stället utgörs av representanter från euroländernas nationella parlament.

Därmed skulle man också kunna komma ifrån den dragkamp som just nu pågår där båda parter i Greklandskrisen anklagar varandra för att vara odemokratiska. Den grekiska regeringen tycker att det val som deras väljare gjorde i vintras måste respekteras - vilket fått andra euroländer att syrligt fråga varför deras väljares val i så fall ska anses som mindre viktiga.

TT