Kamp mot monotonin i flyktinglägret
Mitt i öknen i norra Jordanien bor 80 000 syriska flyktingar. De flesta har bott i lägret i flera år nu, precis som Adel, hans höggravida fru Yasmin och deras tre barn.
Förra hösten talade hela Europa om "flyktingkrisen" och hundratusentals flyktingar tog sig till Tyskland, Sverige och andra länder. I Jordanien sinade pengarna hos FN:s hjälporganisationer och man fick dra in matkuponger till var tredje syrisk flykting.
Frustrerande monotoni
I lägret fortsatte matkupongerna att betalas ut, men Adel, eller Abu Yousef som han kallas av alla, kommer ihåg att gasen ransonerades och att en del familjer blev helt utan. Annars var inte förra hösten värre än någon annan i lägret. För Abu Yousef började flyktingkrisen 2013 när han flydde från sitt hem fem mil söder om Damaskus för att slippa bli tillfångatagen. Då fanns hans fru och barn redan i Jordanien.
I lägret känner han sig säker, även om bombningarna i Syrien, 15 kilometer bort, hörs på nätterna. Men han känner sig frustrerad av att inte kunna jobba och han plågas av monotonin.
””
En vanlig dag vaknar han vid åtta, hämtar vatten i den gemensamma vattentanken som delas av sex-sju familjer, äter frukost och umgås med barnen. På eftermiddagen går han den långa vägen till en av lägrets två stora mataffärer, på kvällen träffar han vänner och grannar eller ser på tv när elen slås på vid halvåtta-tiden.
Instängda
En av de saker Abu Yousef tycker är värst är instängdheten. Lägret omgärdas av stängsel med taggtråd och för att komma ut måste flyktingarna köa för tillstånd, ofta i 3-4 timmar. För att kunna flytta måste de ha en sponsor utanför lägret, någon som går i god för dem. Det har inte Abu Yousef.
Vissa dagar slår han följe med de många Zaataribor som utan tillstånd tar sig ut ur lägret för att jobba i det intilliggande jordbruket. De får 1 dinar (JD) i timmen, runt 12 kronor. Det är dåligt betalt för hårt slit, men det stöd på 20 JD per person och månad som alla får räcker inte mer än halva månaden.
””
Både han och frun Yasmin skulle vilja starta egen verksamhet, han som snickare, hon som frisör och sömmerska. Men en lokal kostar 600 JD, och de pengarna finns inte.
””
Skapar liv
Ändå är det många som har startat eget. På huvudgatan, som döpts till Champs Elysées, är entreprenörsandan enorm. Där säljs grönsaker, tyger, kläder, cyklar, husgeråd, pizza och brudklänningar. Där finns slaktare, barberare och skräddare. 3 000 småbutiker och verksamheter allt som allt.
I flera av affärerna är det barn som jobbar. Det är visserligen sommarlov, men i många familjer måste barnen hjälpa till att dra in pengar. Barnarbete är en sak som oroar FN:s flyktingorgan UNHCR, som är en av parterna som driver lägret, en annan är att flickor gifts bort tidigt och därför inte går i skolan.
I Zaatari finns åtta skolor, som är helt överbelastade. Skolorna kör dubbla skift med flickor på förmiddagarna och pojkar på eftermiddagarna. I varje klass går 80-100 barn.
Abu Yousefs barn har inte börjat skolan än, men han hoppas att de ska utbilda sig och bli läkare eller ingenjörer. Helst hemma i Syrien. Han är medveten om att hans hemland är något annat än det han lämnade. Sönderbombat och med människor med tunga erfarenheter av krig, Men han vill ändå tillbaka. Frågan är bara när.
””
TT
