Boende i Christchurch: Vi måste gå vidare

Den grå himlen hänger tung över Christchurch och ger en tydlig bild av stämningen i staden.

En vanlig lördag i mars hade det varit full aktivitet här. I Hagley park hade tiotusentals gått på kricketlandskamp och många hade glatts åt att få se Bryan Adams konsert - som nu är inställd. Och stadens krogar hade laddat för ännu en lördagskväll.

Men nu. Någon enstaka joggare, en och annan hundägare. I en park större än en genomsnittlig svensk småstad.

På gatorna, ännu mer öde.

"Vi måste gå vidare"

Ett par hundra meter från Al Noor-moskén lägger Maureen ner blommor till minne för offren. Hon är en av alla som vill hedra de omkomna, men mest försöka att laga samhället, bit för bit.

I likhet med många andra vid Christchurchs redan flerfaldiga spontana minnesplatser med blommor och dikter vill Maureen inte uppge hela sitt namn.

Tyst står människor i grupper och gråter, de flesta har med sig blommor. K-pistbeväpnade poliser tittar på men behöver inte göra något, mer än att mota bort pressfotograferna som alla jagar samma bild.

"Var så fridfullt"

En bit bort, så nära Al Noor-moskén man kan komma på grund av avspärrningarna, står Kamil.

Spöklikt tomt

Högarna med blommor växer, på några ställen är de ersatta av flaggor, på andra av kort och ballonger. Överallt är det stillsamt och spöklikt tyst, men här syns också ny kamratskap.

På flygplatsen är säkerheten höjd, på stans nöjesgator ekar det tomt. Enstaka lördagsfirare tar sig en öl, någon äter, men många ställen är igenbommade för helgen.

Polis och bårbilar

Avspärrningarna går över stora områden runt de två moskéerna, Al Noor och Linwood, och kommer fortsätta vara uppe över helgen. Bara enstaka bilar får passera. De boende i området förstås, polisen. Och bårbilarna. Under bara en kvart tidigare på lördagen hinner två lämna moskén.

Hon bor några kilometer bort, och är inte del av den nära gemenskapen som de flesta av offren tillhör. Men, som hon säger, hon tillhör Christchurch och samhället måste stå enat.

TT