Sextrakasserier även i forskarvärlden
Det är illa nog att bli utsatt för sexuella trakasserier, men kanske än värre om man befinner sig tillsammans med förövaren i en gemensam camp flera tiotals mil från civilisationen - i exempelvis Antarktis.
Det är vad flera forskarstudenter råkade ut för när de vid skilda tillfällen var ute i fält med en prisbelönt professor i geologi vid ett amerikanskt universitet, skriver Science.
Enligt de vittnesmål som universitetet nu utreder bombarderades Jane Willenbring, numera professor vid Scripps Institution of Oceanography, av småsten av professorn när hon satt och urinerade i terrängen. Enligt samma vittnesmål kastades hon ner för en slänt, kallades slampa och hora, och vid flera tillfällen uppmanades hon av forskaren att ha sex med dennes bror, som också var med på resan.
Utsatt grupp
Deborah Doe (pseudonym), som numera arbetar som lärare, berättar också om verbala övergrepp och hur forskaren ska ha hotat att stoppa hennes möjligheter att få sin forskning finansierad om hon någonsin doktorerade.
En tredje kvinna skriver i sin anmälan till universitetet: "Hans påhopp, nervärderande kommentarer om min kropp, min hjärna och allmänna tillkortakommanden tog aldrig slut. Varje dag i Antarktis var en skräck."
En undersökning som publicerades 2014 i tidskriften Plos One visar att unga kvinnor inom forskarvärlden är en utsatt grupp, framför allt under fältarbete då man ofta lever tätt inpå varandra. Av de 512 kvinnor som deltog i enkäten uppgav 71 procent att de hade sextrakasserats under fältarbete, var av vilka 84 procent var forskarstudenter.
Byter område
I en annan studie, som nyligen publicerades i American Anthropologist, vittnar 26 kvinnor om hur deras karriärer påverkats negativt av sextrakasserier under tidigare fältarbete. I artikeln beskriver kvinnorna hur karriären och olika karriärsteg försenats eller hur de - på grund av trakasserierna - bytt forskningsområde eller slutat forska helt och hållet.
Rapporterna pekar också på problem för kvinnorna att anmäla och bli tagna på allvar av universitetsledningarna. Ibland har det tagit flera år innan åtgärder vidtagits, om alls.
TT
