Grönt ljus för slutförvaring

Varje kärnreaktor producerar 20 ton radioaktivt avfall per år. Så har det varit ända sedan 1972, då det första svenska kärnkraftverket för kommersiellt bruk togs i drift.

Men var, och framför allt hur, kärnavfallet ska förvaras har varit en öppen fråga ända sedan dess.

Långa kapslar

År 2011 lämnade Svensk kärnbränslehanterings (SKB) ett förslag som i korta drag går ut på att bränslet ska förvaras knappt 500 meter ner i berggrunden i Forsmark.

Där ska bränslet vara inneslutet i långa kapslar bestående av fem centimeter tjock koppar med en stabiliserande konstruktion av järn som sedan bäddas in i bentonitlera, en plan som Strålsäkerhetsmyndigheten nu alltså godkänner i egenskap av remissinstans.

Men alla är inte lika övertygade. Peter Szakalos, korrosionsforskare vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, säger till SR Vetenskapsradion att kopparkapslarna kommer att rosta sönder.

Tusen år

SKB, däremot, menar att korrosionen är så liten att den saknar betydelse, något Peter Szakalos inte håller med om.

Vid presentationen ägnade Ansi Gerhardsson därför mycket tid till att förklara hur noga myndigheten har hanterat alla detaljer i SKB:s ansökan.

TT