Udda Hoffmann återinviger Folkoperan

Att få sätta upp just Jacques Offenbachs opera har varit en dröm för Linus Fellbom ända sedan han som barn sprang in och ut på Folkoperan, vilken grundades av hans föräldrar 1976. Han var 13 år när föräldrarna, Claes Fellbom och Kerstin Nerbe, satte upp "Hoffmanns äventyr" 1990. En tonåring som precis hade upptäckt kärleken, och som fann något alldeles speciellt i operan, dess musik och krossade kärleksdrömmar.

Inte helt perfekt

"Hoffmans äventyr" blir den första föreställningen på Folkoperan efter den ödesdigra vattenskadan som drabbade byggnaden i juli förra året, med omfattande renoveringar som följd. För Linus Fellbom föddes tanken om att ta sig an Offenbachs opera för flera år sedan, när han gick i allmänna funderingar kring operan som konstform. Han menar att opera ofta ska vara "städat och tjusigt" - även radikala omtolkningar som en "La Traviata" i Tokyos tunnelbana, eller "Rigoletto" på månen. När han fick chansen att utveckla sin idé på Folkoperan blev ambitionen att göra "Hoffmanns äventyr" så bra som det bara går, men ändå på ett annat sätt, inte helt perfekt. Det får gärna vara lite skrangligt, skramligt och stökigt.

Resultatet är en värld lik och olik originalets. Hoffmanns krog finns där, men operan har omarbetats, strukits ned och flyttats om. Offenbachs grandiosa musik har fått sällskap av tango och klezmer tack vare musikarrangören Jonas Dominique och ett tiomannaband. Men den största omtolkningen rör Hoffmann själv, spelad av Jesper Taube.

Tidlösa spår

"Hoffmanns äventyr" hade urpremiär 1881. Men den är ändå samtida, menar Linus Fellbom. Dels musiken, emotionell och storslagen, men också berättelsens tidlösa spår, vilka förs framåt av Hoffmanns "spritindränkta visioner". Det handlar om spel och masker, om socialt ansvar, missbruk, kärlek och svek.

Linus Fellbom hoppas att besökarna tumlar ut på Hornsgatan "rejält urgråtna och berörda", kanske efter ett och annat skratt. Men han aktar sig för att försöka vara för till lags.

TT