"Konstnärens ansvar är större än någonsin"

På en intim presskonferens dagen efter sin performance betonar hon vikten av humor:

Under drygt 40 år har hon utvecklat och på många sätt definierat performancekonsten. Hela februari ("det hemskaste av det hemska") 2017 var hon i Stockholm för att delta i öppningen av Moderna museets uppmärksammade retrospektiv av hennes konst, "The cleaner". Den gången gjorde hon också ett helt nytt performanceverk tillsammans med körsångare i Eric Ericsonhallen till vilket människor köade i både två och tre timmar. Bland besökarna på söndagens Nobelseminarium finns åtminstone en kvinna som beskriver just AbramoviÄ?s körperformance som sin starkaste konstupplevelse någonsin.

Framträdandet under Nobel Week Dialogue är av ett mindre format men inte desto mindre i ett sammanhang som konstnären gillar. Vetenskapsmännen måste bevisa sin sak, konstaterar hon. Konstnärerna måste det inte.

Japanskt experiment

Som inledning till den offentliga utfrågningen av de två Nobelpristagarna i kemi och medicin med titeln "Water matters" gör AbramoviÄ? nu den långsamma dricka-vatten-performance som hon har framfört även tidigare. Utan att tveka inför den vetenskapligt kunniga publiken hänvisar hon till ett japanskt experiment som visat hur människans sinnesstämning påverkar allt vi gör, till och med molekylerna i det vatten vi dricker. Den som vill veta mer kan leta efter en film på Youtube, förklarar hon på presskonferensen. "Det enda sättet att ändra världen är att ändra oss själva" lyder hennes budkap.

Eremitkrabbor valde plast

Men hon är också illusionsfri. För drygt 20 år sedan besökte hon en liten ö i Maldiverna där eremitkrabborna flyttat in i plastskräp eftersom människor rensat stränderna på de snäckskal som varit krabbornas naturliga bostäder. AbramoviÄ? köpte förfärad upp sig på snäckskal i turistbutiker och hällde ut dem på stranden igen, bara för att upptäcka att krabborna föredrog sina plastkorkar.

"Rising" heter ett av hennes senaste verk där hon för första gången utforskar virtual reality-teknik. AbramoviÄ? vars signum har varit just direktkontakt och kommunikation med en allt större konstpublik skäms inte för att den här gången låta galleribesökare närma sig hennes avatar. I verket får den som digitalt rör vid hennes hand kliva rakt ut i ett polarlandskap där glaciärerna kalvar och isarna smälter. Vattnet stiger och publiken blir ombedd att handla, att hindra konstnärens avatar från att drunkna.

TT