Annons
Nyheter

Filmrecension: The tribe

En ukrainsk film om ett gäng dövstumma ungdomar helt utan tal eller textning låter kanske inte som givet till fredagsmyset. Men för tålmodiga och inte alltför känsliga entusiaster väntar en hård och unik filmupplevelse. I början av "The tribe" kommer en ny elev till skolan för dövstumma.(TT)
Publicerad 25 februari 2015
En ukrainsk film om ett gäng dövstumma ungdomar helt utan tal eller textning låter kanske inte som givet till fredagsmyset. Men för tålmodiga och inte alltför känsliga entusiaster väntar en hård och unik filmupplevelse. I början av \"The tribe\" kommer e
En ukrainsk film om ett gäng dövstumma ungdomar helt utan tal eller textning låter kanske inte som givet till fredagsmyset. Men för tålmodiga och inte alltför känsliga entusiaster väntar en hård och unik filmupplevelse. I början av \"The tribe\" kommer e

I början av "The tribe" kommer en ny elev till skolan för dövstumma. Han möter snabbt de mer eller mindre informella hierarkierna i och kring skolan. Eller, skola och skola, i just det här hörnet av ett fattigt och nedslitet Ukraina är skolmiljön invaderad av kriminella grupper. Det gäller för vår nykomling att snabbt skaffa sig en position för att överleva. Då ingår till exempel att råna tågresenärer och att sälja sina kvinnliga klasskompisar till lastbilschaufförer.

Alla använder teckenspråk och ingen översättning erbjuds. Det gör inget. Även om en del av finliret i historien gick mig förbi visar det sig att avsaknaden av talad dialog inte är något problem för att man ska kunna hänga med i stort. "The tribe" är en film man har sett många gånger förr och historier om makt och underläge, hämnd och begär är universella och tidlösa. Och egentligen har man inte alls sett den här filmen, någonsin, och det är det som det smått fantastiska.

Annons

Dövheten och tystnaden i filmen är inte bara en gimmick, det tvingar en bara att ta sig an filmen på ett nytt sätt. Och någonstans i mitten (ja, man måste ge den lite tid) vänjer man sig vid det lilla mysterium som varje scen blir och det inre detektivarbete som måste till för att dechiffrera.

Vid några tillfällen används de inblandades dövhet, och konsekvensen av att inte höra och knappt använda ljud, på ett sätt som gör "The tribe" till en känslomässigt hårt slående historia. Michael Hanekes osentimentalt drastiska "Funny games" framstår som lite blek i jämförelse.

Den debuterande Miroslav Slaboshpitsky använder sig av långa, snygga tagningar, väldigt få närbilder och en skickligt konstruerad handling. Hur mycket man sedan går igång på en mörk, pessimistiskt smågangsterskildring, där kvinnorna är handelsvaror och männen utsiktslösa, det är upp till var och en.

TT

Annons
Annons
Annons
Annons