TT-Feature

De flesta vägar går förbi Fagerhult

TT-Feature Artikeln publicerades
3 bilder

Enligt Lantmäteriet finns 89 Fagerhult i Sverige. I en ny utställning och bok får orterna representera ett annat Sverige - den osynliggjorda landsbygden. - Vi ville låta människorna själva berätta om livet på landet, säger författaren Johan Wirfält.(TT)

Samma dag som Johan Wirfält ondgör sig över osynliggörandet av landsbygden toppar Ekot med trasiga rulltrappor på en pendeltågsstation i Stockholm.

– Ingen verkar ha tänkt att det är märkligt att behandla en lokal Stockholmsnyhet som ett riksintresse. Nästan allt i medierna handlar om staden - det krävs i princip att halva Västmanland brinner upp för att riksmedierna ska åka dit. En miljon människor bor på landsbygden, och om de upplever att offentligheten inte har plats för dem så har vi ett demokratiskt problem.

Tvärsnitt av landsbygden

Det var bland annat trötthet på denna "urbana norm" som fick Johan Wirfält att resa landet runt med fotografen och vännen Kristian Bengtsson i jakt på andra bilder av Sverige.

Då det enligt Lantmäteriet finns 89 Fagerhult fick orterna, vars namn betyder "vacker skog", bli ett tvärsnitt av landsbygden. Som det heter i boken: "Alla vägar leder inte till Fagerhult. Men de flesta går förbi."

Turnén resulterar i en fotoutställning med vittnestexter, som invigs den 24 augusti på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Dessutom ger de ut en fotobok med resonerande reportage.

– Vi ville låta människorna själva berätta om livet på landet, säger Wirfält.

Bland vittnesmålen finns pensionerade läraren Ulla Seger, som kan uttala den walesiska byn Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch, och Özz Ruzeri som avlar fram duvor som kan slå volter i luften.

Fagra liv

Kristian Bengtsson kommer från Falkenberg från början, och slogs av hur bra fagerhultarna verkade ha det. I stället för ängsliga designprylar satsar man på komfort, och det var viktigt att fotografera med välvilja. Han berättar om en brandman i Skånes Fagerhult först efter att ha låtit sig fotograferas undrade vad de skulle ha det till.

– Man blir så jädra glad när man kommer ut i Sverige. Det är ett så hyggligt, generöst folk som öppnar upp sina hem. Som om de bara väntat på att någon ska komma förbi och fotografera grillen och fondväggen med barnfoton, säger Kristian Bengtsson.

Båda semestrar de nu på landet, Bengtsson på flickvännens föräldrars sommarhus i Österlen och Wirfält på en öländsk släktgård.

– Nu i semestertider är det intressant att se hur landsbygdslivet iscensätts i sociala medier av stadsmänniskor. För oss handlar det om avkoppling snarare än om att försörja sig på det jorden ger, säger Johan Wirfält.

Han ser sig själv som en "väldigt urban person", men tror ändå att det moderna stadslivet och den marknadsliberala fokuseringen på karriär och konsumtion har sjabblat bort många meningsskapande aktiviteter, som fysiskt gårdsarbete.

Högerpopulistisk våg

Som chef för debattscenen på Kulturhuset Stadsteatern är Johan Wirfält intresserad av den högerpopulistiska vågen i västvärlden. Han tror att klyftan mellan en urban elit och en rural icke-elit skapar en grogrund för den typen av rörelser, och i flera Fagerhult är Sverigedemokraterna överrepresenterade. Men detta har också skapat en tolerans mot andra åsikter, menar han.

– I små samhällen måste man tänka: "Vi bor fortfarande grannar och kan ta en öl ändå." I storstan finns ibland en idé om att man är tolerant, samtidigt som man bara umgås med likasinnade.

Men bilden är komplicerad säger han, för det finns också sådana som kroppsaktivisten Linda Marie Nilsson, som flyttade från Skånes Fagerhult efter att ha stötts ut i skolan.

Den urbana normen

Samtidigt finns den motsatta tendensen, skuldbeläggandet av dem som stannar. Han nämner forskaren Lotta Svensson, som nyligen skrev en rapport för idéinstitutet Katalys om hur normen på landsbygden är att vilja flytta till en storstad, vilket hör samman med att landsbygdens och arbetarklassens röster inte hörs i offentligheten.

Johan Wirfält menar att vi måste bli medvetna om denna urbana norm och ha en mindre fördomsfull syn på andra livsstilar och uppfattningar.

– Bara för att man tycker annorlunda så är man inte nödvändigtvis dum i huvudet. Man kanske är emot bensinskatt för att man måste köra 20 mil om dagen för att utföra sitt arbete, och oavsett vad man tycker om klimatförändringarna så är det rationellt att vilja kunna ta sig till jobbet.