Teater

Litterär kabaré på Torpa Slottsteater

Kameliadamen, en av 1800-talets klassiska snyftare, kom som roman 1848, blev pjäs 1852 och samma år opera (Verdis La Traviata), sedermera också på bio, i dansk stumfilmsversion 1907 för att inte tala om Garbos Oscarsbelönade 1936 och dubbelt Oscarprisade Moulin Rouge 2001. Men stycket håller än.

Teater
Foto:

I våras var John Neumeiers balett succé på Det Kongelige, med musik av Chopin.
Stycket hade rent personlig bakgrund i 23-årige författaren Alexandre Dumas d y:s kärlekshistoria med jämnåriga älskarinnan Marie Duplessis, som dog i tbc 1847, i romanen omdöpta till Marguerite Gaultier respektive Armand Duval. När stycket nu satts upp av Torpa Slottsteater har hjälten dock fått mer lättuttalade namnet Adrian.

Hans älskarinna var lyxkurtisan i Paris. Hon blev dock förälskad, för allra första gången, i den fattige studenten och flyttade ut på landet med honom. Inför sjukdomen övergav hon emellertid sin älskare för baronen de Varville. Armand fick inte se henne sjuk.

Denne trodde att hon bara lekt med hans känslor och återvände till Paris, där han övertog Marguerites väninna Olympia, efter att först ha utmanat baronen på duell – och för den skull måst åka utomlands i ett halvår. När Armand återvänt dog Marguerite i hans armar.

Pjäsen förbjöds tidvis som osedlig, och Dumas skulle bli en sträng men socialt engagerad moralist.

Torpa Slottsteaters version är dock ingen annan lik. Inget finns kvar av parfymerad budoardoft i vad som nu är regissörerna Lena Frilunds och Sebastian Rings avsked till Torpa efter tolv respektive elva år.

De har repeterat med 18 skådespelare och två musiker sen början av februari, och av tårdryparen har blivit en lovsång till den uppoffrande kärleken med drag av litterär kabaré.

Återigen vänds de unga teateramatörernas engagemang och kvicksilverutspel till en äkthet som rentav griper djupare än proffsens effektsökeri. Fullsatt förstås och stående ovationer i en benådad sommarkväll.

Anna Carlssons och Povel Croonas kärlekspar planteras i en tidlös familjekonflikt, dubblerade som unga av Evelina Andersson/Simon Carlsson. Ett då står hela tiden mot nuet.

Lika äkta ter sig ständigt svikne baronen i Christoffer Lindskogs varma gestaltning.

Moa Hartmans suveräna kostymer skapar miljön bättre än några kulisser, medan ensemblens glöd och entusiasm ger smittande fördjupning.

Pjäsvalet ter sig nästan provokativt i en tid när effekter ersatt känslodjup. Klassikerna håller som aldrig förr, när de befrias från slentrian.

Uppsättningens fart och fläkt accentuerades av förbluffande god sångkonst, främst från yrvädret Isak Sandin, i Sebastian Rings musik med drag av allt från rappande, via musikal till bakgrundsbop.

Hela ensemblen gör, med regissörernas ord, människan outgrundlig och vacker.Anna Carlsson spelar Marguerite i sommarens uppsättning av Kameliadamen.

Rolf Haglund

Regi och bearbetning: Lena Frilund
Regi, musik: Sebastian Ring
Kostym: Moa Hartman
I rollerna: Anna Carlsson (Marguerite), Povel Croona (Adrian), Kristoffer Lindskog (baron de Varville) m fl