Svenljunga

Familjen utvisas efter tio år i Sverige

Svenljunga ,
Familjen Ghazali har drivit Torgkiosken i Svenljunga i ungefär fyra år. Charbel, Elie, Hanmi och Joseph är alla bekanta ansikten för Svenljungaborna. Nu har många engagerat sig för att förhindra att familjen utvisas.
Foto:
Foto:

Efter snart tio år i Sverige har familjen Ghazali fått ett slutgiltigt besked - de måste återvända till Libanon. Inne i torgkiosken i Svenljunga är oron för framtiden ständigt närvarande.

Artikeln publicerades 28 oktober 2015.

Kunderna anländer till kiosken som vanligt. Någon ska köpa korv med mos, en annan ska köpa med sig lite godis att ha på vägen hem. Familjen Ghazali rör sig vant inne i kioskens smala lokaler. Föräldrarna Elie och Hanmi har hjälp av sina söner Joseph, 26 år, och Charbel, 16 år, med att sköta ruljansen. Charbel är höstlovsledig och går annars i årskurs nio på Mogaskolan.

Det har gått drygt nio år sedan familjen kom till Sverige från Libanon, men nu står det klart att de inte får stanna.

– Det känns fruktansvärt. Vi vill inte åka tillbaka. Vi har startat ett nytt liv här, säger Joseph.

Sedan ungefär ett år tillbaka äger Elie Ghazali huset som kiosken ligger i, men familjen har drivit kiosken i snart fyra år.

– Det är inte rättvist. Jag betalar skatt och moms. Hela min familj trivs och är nöjda. Vi vet inte vad vi ska göra, säger Elie.

Vad händer nu?

– För två veckor sedan sa Migrationsverket att de skulle lämna våra papper till polisen. Jag tänker på det varje dag, tjugofyra timmar om dygnet, säger Elie.

Familjen kom till Sverige i september 2006 och sökte asyl på grund av politiska skäl. De vill inte ha med någon mer ingående beskrivning av skälen i tidningen, på grund av hotbilden som finns.

I mars 2007 fick de avslag på sin ansökan. Migrationsdomstolen avslog också överklagan av beslutet och Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd. Men utvisningsbeslutet preskriberades i november 2012, eftersom det gått fyra år från det att det trädde i laga kraft.

Familjen ansökte igen om uppehållstillstånd i januari 2013. Eftersom familjen inte följde det förra utvisningsbeslutet förenades utvisningsbeslutet den här gången också med förbud att återvända till Sverige under två år. Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövning den här gången heller, trots att familjen då hade tagit fram mer bevisning.

– Men eftersom de inte tog upp prövningen fick de aldrig se dokumenten, säger Joseph.

I Migrationsdomstolens dom från 2014 står att familjen i första hand ska vända sig till de inhemska myndigheterna om de får problem vid ett återvändande och att familjen inte har gjort sannolikt att de känner en välgrundad fruktan för förföljelse i hemlandet.

Inte heller när det gäller anpassning finns nog skäl för familjen att få stanna, enligt domen. Då räknas bara den tid som familjen vistats lagligt i landet, vilket är ungefär tre år. Det bedöms inte vara avsevärd vistelsetid, även med tanke på att Charbel bara är 16 år. Vistelsetiden kan inte heller anses inneburit att de hunnit skaffa sig så starka band till landet att en utvisning är oproportionerlig, står det i domen. Elie har framfört att han bedriver ett familjeföretag, men det ändrade inte bedömningen.

– Jag kan inte sova och tänker på framtiden. Vi kan inte åka tillbaka till mitt hemland. Vi har anpassat oss men det spelar ingen roll, säger Elie.

Familjen vet inte vad som händer med kiosken om de tvingas åka till Libanon.

– Det vore katastrof. Jag har satsat alla mina pengar här. Vad ska vi göra? Jag vill inte tänka på det, säger Elie.

– Det finns inga regler för företagare som är asylsökande. Det står ingenstans hur man ska göra om man startar eget. Istället måste man åka till sitt hemland och ansöka om nytt tillstånd, säger Joseph.

När familjen har talat om för kunderna i kiosken hur det ligger till har de mötts av starka reaktioner.

– Först säger de "men det kan inte stämma?", sedan blir de chockade och arga. De tycker att det är orättvist. Många tror att vi redan har uppehållstillstånd, säger Joseph.

Bara senaste dagarna har över 600 människor skrivit under en protestlista mot utvisningsbeslutet.

– Jag känner mig glad, trots alla problem. Jag är nöjd att vi har skaffat så många vänner. Det var de som startade namninsamlingen och som kontaktade tidningen. Det är fantastiska människor, säger Elie.