"Det är ofattbart att aldrig få träffa honom igen"

Ulricehamn Artikeln publicerades
Pascal Nähring (till vänster) på toppen av Fitz Roy för tre veckor sedan. Familjen har valt ut och godkänt att BT publicerar bilderna.
Pascal under bestigningen av Fitz Roy.
Till vänster ses de kända bergen i Anderna. Det var från Aguja Poincenot som Pascal Nähring föll.
Foto:

28-årige Pascal Nähring från Tvärred har omkommit i en klättringsolycka i Argentina.

Nu sörjs han av familj och vänner över stora delar av världen.

– Han gjorde det han älskade allra mest i sin sista stund i livet, säger brodern Denis Nähring.

På söndagen fick familjen det tragiska beskedet. Pascal Nähring och en vän till honom hittades då döda vid berget Aguja Poincenot.

– Det är svårt att ta in. Han var min lillebror och nu är han plötsligt borta. Det är så klart väldigt, väldigt tungt och ofattbart att aldrig få träffa och krama om honom igen, säger Denis.

Pascal Nähring besteg granntoppen till Aguja Poincenot – Fitz Roy – i Anderna för tre veckor sedan. Bergsområdet är mycket populärt bland klättrare och vida känt för sin svårighetsgrad med vertikala sidor och ett mycket nyckfullt väder.

På nerstigningen fick Pascal stora problem.

– Det blåste otroligt hårt. Pascal var van vid hårda vindar från Alperna men det här var på helt annan nivå. Han sa att han aldrig upplevt något liknande. Det var ett mindre helvete.

Klättrarna tog sig till slut ner oskadda. Efteråt var Pascal överlycklig att de klarat det.

– Han var närmast salig och kände sig fri, tacksam och överlycklig på en och samma gång, säger Denis.

Förra helgen, på lördagen, gjorde Pascal Nähring och en annan vän ett första försök att bestiga Aguja Poincenot. Men de fick avbryta på grund av vädret.

– Han lämnade ett röstmeddelande och berättade att det regnade väldigt mycket och att de inte visste om de skulle försöka igen. Det gjorde de och det var sista gången vi hörde av honom.

Exakt vad som hände på måndagen är inte helt klarlagt. Informationen familjen fått fram är att klättrarna tog sig till foten på berget, slog upp sitt tält och sov några timmar innan man började stigningen tidigt på morgonen.

Med bara ett hundratal meter kvar till toppen inträffade något och klättrarna föll och störtade närmare 1 000 meter mot sin död.

– Vi vet inte om någon av dem tappade greppet och drog med den andre eller om något ankare släppte. Det är bara spekulationer men det kan ha varit något sådant för vädret var ganska bra. Vi får nog aldrig veta.

Hur känner du för ovissheten?

– Det är jobbigt, det får man säga. Jag har försökt ta reda på så mycket som möjligt. Hur de gick till berget, hur de klättrade, vilken rutt de valde. Och så vidare. Men det går bara till en viss punkt. Vi får acceptera att det inte kommer fram.

Det knappa dygnet efter beskedet att Pascal omkommit har varit en mardröm. Men i sorgen vill Denis och familjen berätta om bilden av sin bror och son.

– Vi visste att han var väldigt lätt att tycka om men jag kunde aldrig tänka mig att så många skulle skriva på Facebook och höra av sig på olika sätt. Det har varit otroligt fina berättelser och ord om Pascal – från alla jordens hörn, säger Denis.

Han tar en kort paus. Fortsätter sedan.

– Jag har aldrig gråtit så mycket som nu. Det är så klart det värsta vi varit med om. Men vi vill minnas de ljusa stunderna och det är så fint att han berörde så många.

Hur var Pascal som person?

– Väldigt social och ett energiknippe. Han älskade att träffa människor. Och han älskade att klättra. Det var verkligen hans stora passion i livet.

28-åringen föddes i Tyskland men flyttade med familjen till Tvärred som barn. När han blev äldre valde han att bosätta sig i Schweiz där han spenderade en stor del av sitt vuxna liv.

Klättringsintresset föddes i Alplandet och blev snabbt större och större.

– Det finns inte många toppar i Alperna som han inte bestigit. Det var hans vardagsrum, kan man säga. Han hade det i sig och det fick han nog när våra föräldrar tog med oss dit som barn.

– Senare handlade det om att klättra högre och högre i farligare och farligare berg. Han ville ha en utmaning och levde för klättring. Det spelade liksom ingen roll om vi tyckte att han skulle ta det lite lugnare – klättringen var hans allt.

Alperna var till slut inte en tillräckligt stor utmaning. Pascal sa upp sig från sitt jobb och lämnade sin lägenhet för att kunna ägna sig åt klättringen på heltid ett år.

USA var en del. Besöket i Argentina och Aguja Poincenot en annan. Där tog resan slut. Alldeles för tidigt.

– Veckorna innan var de bästa i hans liv men att ens bror går bort när han är så ung är svårt att förstå, säger Denis Nähring.

Jonas Ekelund

jonas.ekelund@bt.se