Ett öppet samhälles sårbarhet

Handlingen är skrämmande i all sin iskalla cynism och frågan måste ställas: vilket politiskt klimat har vi som kan föda sådana handlingar?

För det är viktigt att slå fast det – sprängdådet i centrala Oslo och de därpå följande morden på ett ofattbart högt antal norska ungdomar var politiskt motiverat. Det går inte att vifta undan som ett dåd av en förvirrad galning. Mördaren hade en genomtänkt politisk åskådning och handlade utifrån den. Han fann det demokratiska samhällets regler otillräckliga för sin egen politiska vision och satte sig över dem.

Det här är en svår text att skriva. Jag befinner mig med min familj i ett sommarboende, TV och datorer pumpar ut de skrämmande och grymma vittnesmålen från ungdomar som hade turen att överleva. Mina döttrar är inte tonåringar längre, men jag minns den glädje och den förväntan de kände när de reste iväg till liknande somriga sammanhang.

De kom alltid hem. Från Utøya kommer långt ifrån alla hem. Det är en ofattbar sorg som har drabbat de mördades familjer, en sorg som Norge kommer att bära tungt många år framöver.

Vi i det fordom så trygga Norden är inte längre förskonade från våldsamma politiska terrorhandlingar. Följer man den politiska debatten så bör man inte förvånas över detta. I tryckt media är tonen fortfarande hövlig men på nätet har aggressiviteten ökat lavinartat. Vi i media märker det, inte minst i de omdiskuterade artikelkommentarer vi ger plats åt. Vi refuserar mycket där, ofta inlägg som är skrämmande i sitt oförsonliga hat.

Och i nästan samtliga fall finns islamofobi och rasism som uppenbara drivkrafter bakom kommentarerna. Mördaren på Utøya var en person som var engagerad i den typen av nätaktivitet. BT och andra tidningar har ett ansvar för att hålla all politisk debatt på nätet på en respektfull och tolerant nivå. De ansträngningarna bör förstärkas ytterligare, det är uppenbart.

Men det är också viktigt att, i den obarmhärtiga skuggan av händelserna i Norge, slå fast det öppna samhällets rättmätighet. I ett sådant samhälle har debatten sin givna och viktiga plats, men ett sådant samhälle är också sårbart och vi bör fundera över hur vi bäst skyddar oss mot oförsonliga politiska våldshandlingar, byggda på anti-demokratiska ideal.

Tolerans och kunskap är de givna redskapen på lång sikt. Alla vet det. Men är det redskap som prioriteras av de politiker vi har idag?

Det är en viktig fråga som tragedin i Norge ställer.