Malin Henrikson: Två som använt tvivlet som bränsle
Det är sammanfattningarnas och prisernas tid och det gäller även BT-sporten. Igår samlades vi för att bland annat prata igenom vilka vi ska nominera till BT-junioren och BT-plaketten och ringa in vad som ska vara med på listan över årets hundra hetaste händelser.
Tids nog får ni veta hur det gick, men att en av årets heta diskussioner lokalt har handlat om jämställd idrott och ett gulsvart damlag är ingen hemlighet. Nu återstår bara att se hur Elfsborgs styrelse ställer sig och om föreningarna i flickakademin kan komma överens om vilken väg som bär till eliten. Skulle styrelsen säga tvärnej kan det bli hetsigt på årsmötet i vår och frågan är om man vill ta den risken när en ny ordförande ska klubbas.
Nationellt och internationellt har ingen kunnat undgå #metoo. Efter den första tsunamin av vittnesmål har svallvågor med upprop bland skådespelare (#tystnadtagning), jurister (#medvilkenrätt), journalister (#deadline) och idrottare (#timeout) följt. Och någonstans längs vägen har debatten breddats och kommit att handla om mer än sexuella trakasserier.
Debatten satte sin prägel även på Fotbollsgalan, som brukar vara en tillställning med menlös underhållning och slarvigt skrivna sketcher. Lite så var det väl i år också, men det fanns ett stråk av allvar och en vilja till förändring.
Det började med att Eva Röse höll ett brandtal om att rensa ut sunkiga värderingar. Och det fortsatte med att Zlatans nyinstiftade pris Number 10 gick till Locker Room Talk, som jobbar med omklädningsrummens machokultur.
Företaget har varit ute hos ett sjuttiotal klubbar i landet och det är möjligt att någon av dem finns i Sjuhärad, men när jag i veckan frågade Västergötlands fotbollförbund hade de ännu inte haft någon kontakt med Locker Room Talk. Det är en kontakt som borde tas.
Pia Sundhage tog emot Fotbollskanalens hederspris och berättade ännu en gång historien om hur hon låtsades vara pojke. Det är länge sedan hon kallade sig Pelle för att få spela fotboll och länge sedan hon behövde knyta näven för att ta sig fram, men att fördomarna mot damfotbollen lever kvar blev tydligt när Kosovare Asllani höll sitt känslosamma tacktal för Diamantbollen.
Som barn fick hon höra av en släkting att fotboll inte var för tjejer och på högstadiet av rektorn att hon aldrig skulle kunna försörja sig på sin idrott: ”De tände en låga i mig, en låga som brunnit starkare i mig ju fler som har tvivlat och som gör att jag står här idag.”
Asllani och Sundhage kommer från olika generationer, har olika bakgrund och har långt ifrån alltid kommit överens. Men den enas historia är ändå ett eko av den andras och det var fint att höra hur de har använt tvivlet som bränsle. Förhoppningsvis inspirerar det andra.
