Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Jan Hansson 2011-11-21 | Uppdaterad 2011-11-22
Sällan har David Elm skapat så feta rubriker som gångna veckan. Och allt för några oskyldiga julkalendrars skull.
Redan tidigt på torsdagsmorgonen fick jag ett ilsket läsar-sms med texten:
”Nu får du fan i mig slå näven i bordet. Läser på nätet att David Elm & Co gnäller nåt alldeles förbannat över att de tvingas sälja några julkalendrar. (...) Tappar man fullständigt fotfästet om man är välavlönad allsvensk fotbollsspelare?”
Min reaktion var likartad. Att just hemvände och hemvävde Elm klagar över en ideell insats kändes extra vämjeligt.
Har han förträngt sina rötter? I hans småländska hemby torde ungdomen tidigt fått lära sig vikten av ideella insatser för den lilla moderklubben Johansfors IF.
Tack och lov levererade den ofta klokt reflekterande Elm-brodern ett snabbt tillrättaläggande. Där hävdade han att blogginlägget mest var ironiskt menat.
Måtte det vara så.
Min generella vrångbild är att dagens lagidrottsstjärnor tappat i ödmjukhet ungefär i samma takt som lönerna stigit mot det gränslösa.
Den klassiska klubbkänslan är utrotningshotad. I bästa fall går att förvänta sig lagkänsla. På planen kan spelarna ta ett kollektivt ansvar, fajtas för gruppen, dra åt samma håll.
Men när kontraktet är på väg att löpa ut?
Först snack med agenten (sådan har alla fotbolls- och hockeyspelare som fyllt 15), sedan ut på marknaden och leta efter bättre erbjudanden, helst som frigående Bosmanfall.
I familjelivet brukar föräldrarna få skulden för bortskämda barn. På motsvarande sätt bör huvudansvaret för bortskämda idrottare läggas på ledarna.
De måste kunna/våga ställa krav på sina dyra heltidsspelare. Åtminstone fordra att de någon gång dyker upp på en sponsorträff, eller varför inte sälja några julkalendrar.
Aktiva i stora lagsporter har i regel en grumlig insikt om (ofta) ideella ledares betydelse. Spelarna mår väl av att parallellt med det egna idrottandet få ta naturlig del i klubbverksamheten.
En vetskap blir exempelvis att pengar faktiskt inte dimper ner från skyarna.
Så Elfsborgs idé att låta många sköta försäljningen av julkalendrar är tilltalande. Den förtjänar spridning i Idrotts-Sverige.
Följer ni Tio Tidningarnas Tips?
De stora blaskornas främsta experter gör varje vecka en stryktipsrad. På sammanräknad förstaplats ligger Skånska Dagbladet.
Förra lördagen nådde ledaren knappast toppformen: 0 rätt.
Apropå julkalendrar:
I min ungdom hade vi ett kvarterslag med stadig ekonomi. Eftersom ärendet är preskriberat vågar jag avslöja vår tveksamma grundidé.
Vi sålde amerikanska lotteriringar. På varje stålring satt 100 hoprullade lotter á en krona. Den lockande vinsten var en specerispann, bestående av överblivna varor som den lokale handlaren skänkt.
Vi inledde varje säljrunda med att riva bort en lott. Vinsten.
Sedan sålde vi den ena ringen efter den andra utan att riskera något. Det intäktsbringande falskspelet pågick ända tills russinen i spannen började ruttna.
Kvartersklubben var aldrig konkurshotad.
Skidsäsongen hann nästan igång innan första dopningsfallet rapporterades.
Man inbillade sig kanske att Finland dragit lärdom av tidigare skandaler.
Icke så.
Även lagidrottare under elitnivå vill slippa sälja julkalendrar. I stället kräver de ofta ersättning för att få syssla med det roligaste de vet, alltså fotboll eller ishockey.
Samtidigt är de beredda att betala stora pengar för att få spela golf.
Ett besynnerligt förhållande.
I veckan lottades Göteborg FC mot självaste Arsenal i damernas Champions League.
Om Johanna Almgren, Sara Lindén och Mimmi Löfwenius vill veta hur det är att spela kvartsfinal mot The Gunners kan de fråga sin tränare Torbjörn Nilsson.
1980 var han med om en ruggig överhalning på klassiska Highbury i London. Sedan Torbjörn öppnat med 0–1 kom IFK Göteborg knappt över mittlinjen.
5–1 till slut. Samma siffror blev det året efter mot holländska Twente.
Bättre tider skulle komma.
Hört talas om den nyutgivna boken ”Jag är Zlatan Ibrahimovic”?
Där hävdar vår superstjärna att Pep Guardiola saknar pungkulor. FC Barcelonas framgångsrike tränare har inte bemött påståendet.
Det skulle nog AC Milans ägare gjort.
Han heter Silvio Berlusconi.
Magnus Wislander korades till 1900-talets störste handbollsspelare.
Han kan bli unik även under 2000-talet. Målskytt för Redbergslids IK i elitserien som 47-åring i veckan.
Bara att köra vidare nu?
Charlotte Kalla var överlägsen i skidpremiären i Bruksvallarna. Planenligt alltså.
Men Hanna Falk på plats 71? Vad i herrans namn?
Lugn i snöstormen. Ulricehamns skidfantom är sprinter, inte milfarare.
Ni såg kanske Bingolottos jubileumsprogram i torsdags kväll.
Bland alla inbjudna ex-programledare lyste Leif ”Loket” Olsson. Han tog över föreställningen på sitt charmigt egocentriska vis.
”När jag slutade hade vi dragit in 15 miljarder till föreningslivet. Nu har ni fått in en miljard till. Man måste fråga sig - vad fan har ni gjort”?
Efter programmet korrigerade Loket uppgiften. Det var nog åtta miljarder var.
Finns bara en Loket Olsson.
Ja, egentligen två.
Trevlig helg!
Jan Hansson, sportkrönikör
Bor i Åsa och Borås. Kom till BT våren 2001 efter att ha arbetat som sportreporter och sportkrönikör på Göteborgs-Posten sedan 1970.
Huvuduppgift är att skriva krönikor om det mesta inom sportens värld. I en fotbollsstad som Borås ter det sig naturligt att mycket handlar om Elfsborg.
Jan Hansson
jan.hansson@bt.se
Telefon: 033-700 07 66
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
0703-189171
Madeleine Korneliusson
madeleine.korneliusson@bt.se