Ryssarna stängs av – men de svenska steroidrekorden finns kvar

Men vet ni att det fanns en tid när var tredje friidrottare i Sverige tog anabola? Och många av deras rekord står sig fortfarande.

Den amerikanska Netflix-dokumentären Ikaros har varit på mångas läppar den här hösten och med all rätt. Det är en fascinerande berättelse av och om amatörcyklisten Bryan Fogel, som efter Lance Armstrong-skandalen bestämmer sig för att bevisa hur lätt det är att fuska.

För att få hjälp tog han kontakt med den dåvarande chefen för det ryska antidopningslaboratoriet i Moskva – Grigorij Rodtjenkov. Den ryske forskaren dyker upp för första gången med bar överkropp i ett Skype-samtal och blir sedan inte mindre excentrisk under dokumentärens gång.

Han ger Fogel tips om vad han ska ta och hur han ska undvika att åka fast i kontrollerna och verkar närmast upprymd över projektet. Åtminstone fram till att den internationella dopningsbyrån Wada slår till och hans egen verksamhet hamnar i fokus. Då flyr Rodtjenkov till USA och blir visselblåsare.

Grigorij Rodtjenkov har varit en av de viktigaste källorna för att förstå den systematiska ryska dopningen. Och han har målat upp en bild där alla – ända upp till Putin har varit inblandade.

Utan Rodtjenkov hade avslöjandet inte blivit lika kraftfullt. Och då hade förmodligen inte IOK (internationella olympiska kommittén) vågat agera den här gången heller.

Nu ser det faktiskt ut som att de enda ryssar som kommer att vara med i Sydkorea är de rena idrottare som bjuds in för att delta under neutral flagg – ironiskt nog den regnbågsfärgade OS-flaggan, vilket kanske retar homofoben Putin lite extra.

IOK:s besked väckte en löpeld av ”Äntligen!”-reaktioner. Men det skadar inte att ta en titt på vår egen dopningshistoria innan vi fullkomligen pyser över av självgodhet.

Radiosporten har i år gjort en dokumentärserie som heter Steroidsverige och handlar om den gamla dåliga tiden när friidrottarna knaprade anabola som om det vore lösgodis.

1973 gjordes en enkät där en tredjedel av de bästa manliga friidrottarna i landet svarade att de tog steroider. Och många fortsatte även efter att förbudet kom året därpå.

De där idrottarna satte en rad svårslagna svenska rekord, inte minst i kastgrenarna. Och det var därför lite extra skönt när Daniel Ståhl i somras drog i väg sin diskus 71,29 meter och raderade Ricky Bruchs gamla rekord.

På damsidan handlar det bara om Linda Haglunds tider på 100 meter (11,16 sekunder) och 200 meter (22,82 sekunder). De sattes innan hon åkte fast och gäller alltså fortfarande som svenska rekord.

När den svenska sprintstjärnan fälldes för dopning efter SM i Skövde 1981 ville friidrottsförbundet inte stänga av henne eftersom hon inte fuskat medvetet. Det var den ihärdige dopningsmotståndaren Arne Ljungqvist som drev på och såg till att frågan lyftes till det internationella förbundet.

IAAF fattade då ett prejudicerande beslut. Nämligen att idrottaren själv har ansvar för att det inte finns otillåtna preparat i kroppen. Det var precis det som fällde Therese Johaug, som inte lyckades lägga skulden på landslagsläkaren. Eget ansvar gäller nämligen antingen man är norsk, svensk eller rysk.