Rydén: Kan vi få en spökhistoria med lyckligt slut?

Sport Artikeln publicerades

Sent i kväll i Rio spelar Sveriges fotbollsdamer sin största match någonsin.

Mellan landslaget och OS-guldet står ett riktigt spöke – Tyskland.

Alla de lag som hyllades under gruppspelet har antingen åkt hem, eller till Belo Horizonte för att spela bronsmatch.

I kvällens guldfinal möts två lag som var starkt ifrågasatta, som ingen riktigt trott på. Två lag som inte fått till den anfallsfotboll man vill spela, men som ändå hittat vägen till Maracana.

Tyskland klarade andraplatsen i sin grupp med minsta möjliga marginal efter att ha förlorat mot Kanada och kvitterat mot Australien i slutminuterna. I slutspelet har de vunnit sina matcher utan att spelet har imponerat.

Sverige har haft en ännu krokigare väg. Vi missade att ta en OS-plats i fjolårets VM men fick chansen till extra OS-kval eftersom Storbritannien valde att inte ta sin plats. Sedan har vi försvarat oss genom kvalet, blivit trea i gruppen och nu även försvarat och straffat oss genom kvarts- och semifinal.

Sverige har verkligen haft oddsen emot sig på vägen till Rio. Det har vi även i finalen mot de regerande Europamästarinnorna och tillika världstvåorna. Det handlar inte bara om ranking, utan även om historik.

Varje gång svensk damfotboll varit på väg mot något stort de senaste 25 åren har Tyskland stått i vägen. Det här är vår fjärde mästerskapsfinal under perioden. I alla de tre tidigare har vi också mött Tyskland – och förlorat med uddamålet.

* I EM-finalen 1995: 2–3.

* I EM-finalen 2001: 0–1, golden goal.

* I VM-finalen 2003: 1–2, golden goal.

Tyskorna har fällt vårt landslag i nio raka tävlingsmatcher, bland annat i de två senaste stora mästerskapen, EM 2013 och VM 2015. Lotta Schelin kallade det Skit-Tyskland-trenden i Expressen.

Men ingen svit varar för alltid och jag hörde en Tv4-intervju med Kosovare Asllani som gav hopp. Hon hade tyskorna som önskemotståndare i finalen:

”Det kommer att bli oerhört kul att spela mot dem. … När vi slagit ut USA och Brasilien är det inget annat lag man vill ha i finalen än just Tyskland.”

Jag anser att det här är det svenska landslagets största match någonsin. Visst spelade vi VM-final 2003, men sedan dess har damfotbollen både utvecklats och breddats ganska rejält. Faktum är ju att ingen av medaljlagen från fjolårets VM tog sig till semifinal i OS.

Trots att det är ett spöke som väntar i finalen känns inte vårt lag chanslöst. Sverige har en bättre målvakt i Hedvig Lindahl och en stabilare backlinje.

Framför allt är det tyska mittbacksparet segt i djupled. Annike Krahn platsar inte i någon av de tyska storklubbarna och Saskia Bartusiak har flyttats upp som defensiv mittfältare i Frankfurt. Men i landslagets mittförsvar har de fortfarande förtroendet. Djupledslöpningar in bakom dem kan vara ett svenskt guldrecept.

Tyskland har däremot den bättre offensiven. Så Pia Sundhage bör fortsätta med sin försvarsinriktade grundtaktik. Fast hon måste varna för såväl duktiga tyska distansskyttar, offensiva ytterbackar som för nickstarka forwarden Alexandra Popp.

Jag har förstås ingen aning om hur det slutar. Men det är upplagt för en riktig nattrysare – varför inte en spökhistoria med lyckligt slut?