Rydén: Det tog Sundhage till tredje raka OS-finalen

Sport Artikeln publicerades

På fredag gör Pia Sundhage från Marbäck sin tredje raka OS-final. Vem hade trott det här för en vecka sedan?

Det sägs att blixten inte slår ner på samma ställe två gånger. Men i går satt man där i tv-soffan igen med fjärilar i magen och svettades.

Återigen fick man se iskalla Lisa Dahlkvist kliva fram till straffpunkten och skicka ut en spelmässigt bättre motståndare ur OS.

Samtidigt sände Dahlkvist en viss Pia Sundhage från Marbäck till OS-final för tredje gången i rad. Makalöst.

Efter VM i fjol tyckte jag att Sundhage borde ha tagit sitt ansvar och lämnat jobbet som svensk förbundskapten. Sverige åkte ut i åttondelsfinal och Sundhage hade misslyckats med sitt lagbygge.

Det senaste året har hon byggt om. Spelmässigt har det varit upp och ner. Just innan OS var det mest upp, och laget kom till Brasilien med ett visst medaljhopp.

Men efter de tre gruppspelsmatcherna var det mörker. Då tänkte man att Sundhage väl inte orkar längre. Att hon skulle ge upp efter kvartsfinalen.

Men offensiva Pia tänkte om, blev disciplinerade Sundhage – och hittade en väg som minst leder till OS-silver. Det är verkligen imponerande.

I både kvarts- och semifinal har Sverige haft tur, och massor av skicklighet. Mot starkare motståndare har man insett sina spelmässiga begränsningar och satsat på att göra en 100-procentig defensiv insats. Det har verkligen lyckats.

Med facit på hand blev gruppspelets 5–1-förlust mot just Brasilien en lyckoträff. Där insåg både ledare och spelare att vårt lag inte klarar av att bjuda upp mot de starkaste lagen.

I dag blev det 0–0 och straffar mot samma Brasilien. Det var inte vackert – men i utslagsmatcher handlar det om att hitta sätt att vinna. Fråga Portugals herrar i EM.

Negativt är att de "fula segrarna" döljer de problem Sverige har i offensiven, med att föra matcher. Skulle det här svenska laget komma i underläge är det i princip besegrat.

I helgen skrev Rosengårds tränare Jack Majgaard Jensen ett debattinlägg där han hoppas att segern mot USA inte skulle komma i vägen för en debatt om hur Sverige skall bli mer spelskickligt.

Den debatten hoppas jag kommer att föras efter OS. Fast först skall vi njuta av att ha ett lag i OS-final. Njuta av det underbart uppoffrande jobb som vårt lag har gjort.

Hedvig Lindahl och hennes backlinje har varit lysande genom hela turneringen. Faktum är ju att laget bara släppt in ett mål på de 420 minuter man spelat ordinarie, alltså med Jessica Samuelsson som högerback och Linda Sembrant i mittförsvaret.

Genom åren har Lindahl varit ifrågasatt, ofta med rätta. Men de senaste två åren tycker jag att hon hittat ett lugn som gjort henne till en världsmålvakt.

I dag tystade hon nästan alla de 70454 åskådarna på Maracana när hon räddade Andressinhas straff. Och när Lisa Dahlkvist gjort sitt blev det snabbt tomt på jättearenan.

Inne på planen tröstades Marta av de svenska spelarna. Världens bästa fotbollsdam genom tiderna var så nära att få kröna sin fantastiska karriär med en OS-final på hemmaplan. Oj vad ont det måste göra.

Sverige däremot spelar final mot Tyskland på fredag. Då skall Sundhages lag försöka försvara sig hela vägen till OS-guld.