Öxabäcks IF:s damlags historia

Här sagan om Öxabäcks damlag från 1966 till 1999.

Sport

1966: På våren bildar Öxabäck ett fotbollslag för damer – ett av de allra första i landet. Initiativet tas på en dans i Boråsparken av kvartetten Kerstin Larsson, Kerstin Johnson (då Andersson), Anna-Greta Olsson (då Skoglund) och Maj-Britt Oscarsson (då Håkansson).

7 september 1966: Första matchen. Öxabäck vinner med 4–0 mot Horred. Det blir sammanlagt fyra matcher under året, varav tre mot damlag. Målskillnaden mot damlagen blir 21–3 och Kerstin Johnson gör 15 av målen.

1967: Laget åker runt i Sverige och spelar 24 uppvisningsmatcher, varav 16 mot damer. Mot damlagen gör Kerstin Johnson 64 mål, och Öxabäcks sammanlagda målskillnad i dammatcherna blir 107–12.

12 maj 1968: Den första damserien i fotboll i Sverige inleds. Initiativtagare till serien, som heter Västergötlands damfotbollsserie men kallas damallsvenskan, är Öxabäcks Kerstin Larsson. I premiären vinner Öxabäck med hela 13–0 borta mot Hyssna efter fyra mål av Kerstin Johnson och tre vardera av Ann-Kristin Lindkvist, Lena Smith och Berit Lundgren. Sex lag ställer upp i serien, som Öxabäck vinner.

1968–74: Öxabäck vinner Västergötlands damfotbollsserie alla de sju år serien finns.

8 oktober 1972: Öxabäck vinner det första riksmästerskapet i fotboll för tjejer och blir därmed inofficiella svenska mästarinnor.

25 augusti 1973: När den första officiella damlandskampen alla kategorier spelas – 0–0 mot Finland – finns en trio Öxabäckspelare med: Ebba Andersson, May Gunnarsson och Inger Arnesson. Ann-Kristin Lindkvist är uttagen men tvingas tacka nej.

22 september 1973: Öxabäck vinner det första officiella SM-guldet i damfotboll. Senare på hösten vinner klubben även Västergötlands damserie tre poäng före Kronäng. Åldersskillnaden i laget är stor, där finns till exempel 37-åriga Ebba Andersson och hennes dotter, 13-åriga Mary.

1975: De första interregionala damfotbollsserierna spelas. Öxabäck kommer för första gången tvåa i en serie, efter ärkefienden Jitex. Men man tar revansch – och guld – i SM-slutspelet. Det gör att klubben får BT-plaketten – BT:s pris för årets bästa idrottsprestation under året – för första gången.

1978: För första gången indelas damlagen i divisioner. Högst i seriepyramiden finns fem division I-serier. Öxabäck vinner sin och går till slutspel.

15 oktober 1978: Osannolika 2?800 åskådare trängs på Hagavallen under SM-finalen. Det var tre gånger Öxabäcks befolkning. Hemmalaget slår Hammarby med 2–1 och bärgar klubbens tredje SM-guld. Stjärnan Ann-Kristin Lindkvist gör båda målen, och belönas senare under året med BT-plaketten.

1979–82: Öxabäck är inne i en liten svacka. Laget blir bara tvåa i sin division I-serie tre år i rad, 1979–81. Många experter tror att Öxabäcks storhetstid är över. 1982 kommer dock gulsvart tillbaka och vinner serien igen.

1983: För första gången finns det bara två division I-serier. Öxabäck vinner den södra och tar senare på hösten klubbens fjärde SM-guld.

1984: Största svackan så långt. Laget blir bara femma i division I södra och missar SM-slutspelet. Trots det belönas landslagstjejen Karin Åhman-Svensson med BT-plaketten.

5 september 1985: Öxabäck tar sitt första cupguld och en imponerande svit med sju raka cupfinaler och fem raka cupsegrar inleds. Kerstin Johansson och Anette Hansson gör målen när Gais besegras med 2–0 i finalen. I serien slutar Öxabäck tvåa, efter just Gais.

1986: Klubben är på gång igen. Vinner serien, cupen och hallsvenskan.

1987: Öxabäcks främsta år alla kategorier. Klubben får återigen BT-plaketten och tar ett svårslaget storslam genom att vinna det femte SM-guldet, tredje raka cupguldet, division I södra, hallsvenskan och Kronäng Cup. Det enda smolket i glädjebägaren är att fyra tongivande spelare slutar efter säsongen, nämligen: Karin Åhman-Svensson, Eva Andersson, Anette Hansson och Ingrid Lundqvist.

6 september 1988: Öxabäcks säkrar segern i den allra första damallsvenskan.

6 november 1988: Det sjätte och sista officiella SM-guldet bärgas. För andra året i rad gör Öxabäck därmed den fantastiska prestationen att vinna såväl serien, svenska cupen som SM-slutspelet. Tongivande spelare i laget som krossar Jitex med 4–0 i SM-finalen är Lena Videkull, Anneli Andelén, Pia Syrén, Marie Karlsson, Anette Borgvall och målvakten Marina Persson.

30 maj 1989: Öxabäcks rekordsvit på 47 raka tävlingsmatcher utan förlust hemma på Hagavallen bryts när Jitex vinner med 2–1. Den senaste hemmaförlusten dessförinnan kom mot Gais den 11 augusti 1985, 0–3.

5 december 1990: Den 19-åriga backtalangen Camilla Larsson (med en A-landskamp på meritlistan) avlider på en träning efter att ha slagit i bakhuvudet mot en bänk.

1991: Öxabäcks IF byter namn till Öxabäck/Marks IF för att knytas närmare till Marks kommun.

8 september 1991: Sjätte och sista cupsegern. Ulrika "Snippan" Kristoffersson heter den stora hjältinnan när Gideonsberg slås tillbaka med 3–2. Snippan gör Öxabäcks två sista mål. Det första gör Kerstin Johansson, som tillsammans med Anneli Andelén och Marie Karlsson är med i alla klubbens sju raka cupfinaler.

5 oktober 1991: Början till slutet. Efter cupsegern i september börjar Öxabäck förlora matcher och man missar SM-slutspelet för första gången sedan 1984. Året avslutas med att landslagstjejerna Andelén och Karlsson belönas med BT-plaketten.

Sommaren 1992: Pia Syrén och Katarina Ohlsson skadas i en motorcykelolycka. Syrén tvingas lägga av, medan Ohlsson kommer tillbaka till allsvenskan efter ett uppehåll – fast då i Hammarby.

3 oktober 1992: Klubben vinner allsvenskan för sista gången.

1995: Laget slutar på åttonde plats i allsvenskan. Det är första gången Öxabäck kommer på undre halvan i en serie.

3 juli 1996: Öxabäck avslutar våren med att förlora med hela 13–0 hemma mot Malmö FF. Så förödmjukad har aldrig klubben tidigare blivit.

7 september 1996: Öxabäck–Gideonsberg slutar 2–2 i en match som är 30-årsjubileum av Öxabäcks första match. Efter matchen blickar tränare Britt-Inger "Charlie" Kjellman framåt: "Vi är på väg uppåt, 1999 tar vi nästa SM-guld."

4 oktober 1998: Öxabäck åker ur allsvenskan.

Vintern 1998–99: Samtliga allsvenska spelare lämnar klubben, som har försatts i fritt fall. Till råga på allt är ekonomin usel, skulderna ligger på flera hundra tusen kronor.

Augusti 1999: Det nya orutinerade laget tar bara tre poäng under klubbens första – och enda – säsong i näst högsta divisionen. Nedflyttningen till tvåan är klar redan i augusti. Det är mer än laget som är svagt. Klubbledningen existerar knappt. Dessutom finns det besvärande skulder på cirka 400 000 kronor, som gör att klubben dessutom riskerar att gå i konkurs. Följden blir att laget upplöses efter säsongen.

28 november 1999: I inomhusturneringen Knallen cup gör Öxabäcks IF:s tjejer sin sista insats någonsin. Sedan sprids spelarna vind för våg.

2006: Öxabäcks IF är skuldfritt igen.