Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
söndag 27 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
söndag 27 maj 2012
Sport 2007-12-29 | Uppdaterad 2007-12-29
BT-sportens serie med svenska medaljhopp i Peking-OS fortsätter.
Nästa grepp är grenen brottning där Ida-Theres Nerell alltid är beredd att ta strid...
Ida-Theres Nerell.
Ida-Theres Nerell
Född: 18 april 1983
Längd/vikt: 158/59
Familj: Föräldrar, storebror och maken Magnus Nerell.
Bor: I Hässleholm
Klubb: NK Snar, Boden
Yrke: Studerar till socionom
Meriter: VM-silver 2007, VM-brons 2002 och 2006, EM-guld 2004, 2005 och 2007, EM-silver 2001 och 2002, OS-fyra 2004.
Saori Yoshida.
Ett bredaxlat muskelpaket med korpsvart hår och avklippt lugg.
En brottare som aldrig har förlorat en fajt.
Någonsin.
Det är henne Ida-Theres Nerell, 24, måste få grepp på om det ska bli OS-guld i Peking i mitten av augusti nästa år.
Hon måste slå den suveräna japanska brottardrottningen och jätten i 55-kilosklassen.
– Yoshida är världens bästa dambrottare, visst är hon det. Men jag tycker ändå att jag visade i senaste VM-finalen (i Baku i september -07) att hon inte är oslagbar, säger Ida-Theres Nerell och minns tillbaka.
Vi sitter med varsin Zoegas-pappersmugg med kaffe runt ett bord i klubbstugan i Hästveda, bara ett hundratal nacksving från järnhandeln, torget och den stora julgranen som lyser upp en annars becksvart by.
Det är i Hästveda i nordöstra Skåne som Ida-Theres Nerell tränar och smider planer för hur hon ska knäcka Yoshida.
Hon har försökt tre gånger.
Alla har slutat med förlust – men senast fick Ida-Theres japanskan att se mänsklig ut.
I alla fall i en kort stund i den första perioden.
– Jag gjorde en bra period och var nära poäng och rondseger. Men sen i andra, när jag tänkte att jag kanske kunde vinna, då var det kört, säger hon.
Då kom attacken – och matchen och guldet som vanligt till japanskan (till slut 0–7, men ändå VM-silver, Sveriges enda medalj i Baku).
Hur ska du slå henne, då?
– Jag försöker inte att tänka så mycket på det. Jag fortsätter att träna för att en bli en bättre brottare. Men jag skulle behöva möta henne oftare, säg en gång per år. Då hade jag säkert slagit henne, säger Ida-Theres Nerell och ler.
Hur är Yoshida som brottare?
– Ganska showig, nästan lite clowning faktiskt. Hon kastar sina tränare efter att hon har vunnit.
Det gör inte du?
– Nej, jag kör mer den ryska stilen. Jag försöker se oberörd ut.
Ida-Theres Nerell pratar om helt olika förutsättningar.
I Japan är Saori Yoshida en stjärna och brottning en nationalsport. Varje steg brottaren tar bevakas av minst ett tv-team.
Ida-Theres Nerell har själv varit där (tre gånger) och sett uppståndelsen på nära håll.
I Hästvedas brottarlokal finns inga tv-kameror.
Klubbens ordförande och eldsjäl Agne Nilsson sätter fram pepparkakshjärtan och fyller på med mer svart kaffe.
Ida-Theres Nerell funderar kring OS.
– Klart att man ser fram emot Peking, framför allt eftersom jag tävlar i sådan sport som brottning. För oss är mästerskapet en öppning att tjäna pengar. Samtidigt försöker jag att avdramatisera det så mycket som möjligt. Det är fyra år mellan varje OS, en match tar som mest fyra minuter. Hur stor är sannolikheten att jag under de fyra minuterna på fyra år får till min bästa brottning? Man måste vara lite rättvis mot sig själv.
SOK (Svenska Olympiska Kommittén) hjälper henne på traven med ekonomi och andra resurser (som läkare och annan personal).
Det är också tack vare SOK som hon kan träna tillsammans med tränar-favoriten Mikael Persson (numera anställd på halvtid) två gånger per dag.
– Klart att SOK gärna ser att jag tar me-dalj – och klart att jag gärna vill betala tillbaka till dem. Men det finns en handfull tjejer som har chansen (Ida-Theres har dock plusstatistik på alla utom Yoshida).
Hon var med på mattorna i Aten 2004 – men fjärdeplatsen där var inget som gladde norrländskan från Boden som började med brottning som tioåring med pappa Tore som tränare.
– Att komma fyra är väl den sämsta placeringen man kan ha. För mig kan du hellre komma sist än bli fyra. Det var jättetufft att misslyckas.
Hur stort är ett OS?
– Jättestort. Jag tror inte man fattar hur stort det är förrän man har upplevt ett. Jag har aldrig varit så skakig i benen och sprang på toa typ hundra gånger innan matcherna.
Nu är hon fyra år äldre, bättre förberedd och starkare som människa.
Vi måste prata om bråket också.
– Ja, det var en jobbig tid. Verkligen jättejobbig.
Det ar hon och brottarkompisen Helena Allandi som bråkade med förbundet, bland annat om deras personlige tränare Mikael Persson vara eller inte vara – och om ekonomiska ersättningar och skillnader på kill- och tjejbrottare.
Är brottarbråket löst?
– Mikael tränar oss på halvtid, det är vi glada för. Sen finns det fortfarande problem, men jag har valt att numera lägga min energi på andra saker. Jag har bråkat färdigt.
Ångrar du något du gjort eller sagt?
– Vissa grejer skulle man kanske ha gjort annorlunda, men jag upplever att bråket har gjort nytta. Nu har man bland annat en jämställdhetsplan på förbundet och man tänker mer på de här frågorna, även om det fortfarande är stor skillnad ekonomiskt på herr- och dambrottare. Det tycker jag inte att det ska vara.
Har du funderat på att hålla tyst ibland?
– Ja, men då hade jag nog inte fungerat som individ och skulle nog dessutom sova dåligt.
Du blev kallad mobbare av kollegor och var dessutom avstängd i två omgångar av brottningsförbundet.
– Bråket fick enorma proportioner och det var mycket andrahandskommunikation. Vad som skrevs i media stämde inte heller alltid. Det var saker som var tagna ur sitt sammanhang, och så vidare. Det var en jobbig tid, men folk fick ju i alla fall veta att det finns tjejer som brottas...
Ida-Theres Nerell tar en pepparkaka till från plastburken.
Det är 45 minuter kvar till kvällsträningen tillsammans med Helena Allandi, Mikael Persson och flera lokala brottare som hon får mäta krafterna med. Hon kan inte bara träna med Helena för ”då hade man till slut klöst ögonen ur varandra”, menar hon.
Två träningar varje vardag (morgon och kväll), däremellan studier till socionom i Helsingborg (två terminer kvar) och för tillfället praktik på Socialförvaltnigen i Hässleholm.
– Man måste ha något annat än brottningen att tänka på. Annars hade man bara legat hemma och tittat på tv. Jobbet som socialsekretare innebär fart och fläkt och det gillar jag, säger Ida-Theres Nerell.
Hur har du hamnat i norra Skåne?
– Det är på grund av Mikael (tränar-Persson). Efter Aten-OS började vi att träna tillsammans på heltid. Sen trivs jag bättre i lite mindre städer (hon bor i Hässleholm med cirka 20 000 invånare, tillsammans med maken och fäktaren Magnus Nerell). Jag trivs bättre med människorna här än i storstaden.
Hon trivs utan bråk och kaos och med ett OS som står inför dörren.
Men det var den där Saori Yoshida.
Det blir ingen guldglans i Peking utan att först smälla ner japanskan i mattan.
– Det måste ändå vara jobbigare för henne än för mig. Hon har alltid press på sig att vara så bra...
Carl Lind
carl.lind@bt.se
Telefon: 033-700 07 62
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
0703-189171
Madeleine Korneliusson
madeleine.korneliusson@bt.se
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
