Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
söndag 27 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
söndag 27 maj 2012
Pelle Wallentheim är redo för ett nytt Dakarrally. Dock är hans bil knappast det. Ännu.
Sport 2009-06-13 | Uppdaterad 2009-06-13
Pelle Wallentheim från Hyssna gör ett nytt försök i ökenrallyt.
Hyssnasonen Pelle Wallentheim, 49, laddar om.
Han kör även nästa Dakarrally.
– En fantastisk upplevelse. Bara placeringen var en besvikelse, säger han.
Med nästan ett halvårs distans till äventyret på sydamerikansk kvicksand är Wallentheim lika upprymd.
Men...
– Vi ville in bland topp 15 och hamnade på 44:e plats. Klart att det inte kändes bra.
Se där en klar motivationsfaktor inför kommande Dakarrally. Det startar 2 januari och pågår i 15 dagar, precis som senast i Argentina och Chile.
Pelle Wallentheim hoppas att arrangörerna lärt sig en del sedan premiärförsöket i vintras.
– Det var många barnsjukdomar, särskilt de första dagarna. De sträckorna skulle vara enkla, men blev fruktansvärt tuffa på de branta sanddynorna.
Avståndet är långt från den soldränkta altanen utanför suterränghuset vid Hindåssjön till de dammiga sandstormarna i Sydamerika.
Men målet är givet. Wallentheim ska dit igen, tillsammans med sin codriver Olle Ohlsson från Stockholm.
De flesta svenska bilförare skulle anse Dakarrallyt alltför krävande. För Pelle Wallentheim är livet annorlunda. Han har lärt sig att inte leta efter hinder, bara efter möjligheter.
För fyra år sedan insjuknade han i blodcancer. Prognosen var dyster. Även den undersökande läkaren kände sig pessimistisk.
Med järnvilja och mot alla odds lyckades Pelle vinna dödskampen på Jubileumskliniken i Göteborg. Nu är han fullt återställd och kan blicka bakåt med otäcka sjukhusbilder.
– Det var en hemsk tid. Jag var rädd att mina små grabbar inte skulle hinna få några minnen av sin pappa, berättar han.
På gräsmattan huserar Albert, 6, och Erik, 5, med fotbollar, studsmattor, cyklar och Gud vet allt. Inne i garaget har de varsin liten knattecrossmaskin som indikerar att motorintresset gått i arv.
Pelle Wallentheim tuggar på en kanelbulle och ler faderligt åt stojande smågrabbar.
– De har redan varit med i flera länder när jag varit ute och tävlat. Så det är väl inte så konstigt om de kommer att gilla motorer, säger han hoppfullt.
Deltagande i Dakarrallyt är inte bara ett fysiskt mästarprov. Det fordrar också stora finansiella muskler.
Senast hamnade Wallentheims budget på 8,3 miljoner. Största kostnaden var en servicelastbil inhyrd från Frankrike. Bara det gick på tre miljoner.
Nästa gång hoppas svenskarna komma ner till mindre än halva totalkostnaden. Bland annat genom att skeppa en egen lastbil över Atlanten.
Hur klarar du alla utgifter?
– Isuzu (ett japanskt motorföretag) tar den tyngsta biten, även om det blivit kärvare i lågkonjunkturen. Andra sponsorer täcker också upp, men jag måste lägga en del själv också.
Vissa poster svider extra i det wallentheimska skinnet. Som telefonräkningen för veckorna i Sydamerika: 30 000 kronor.
Men vad gör man inte för sin stora hobby?
Medan hans tre bröder hemma i Hyssna mest sysslade med fotboll var motor en tidig passion för Pelle Wallentheim. Han började köra rally redan som 18-åring.
– Framförallt gillar jag offroad. Tjusningen är att inte veta vad som finns bakom nästa krök, tycker han.
Fordon av skilda slag finns i hans imponerande bilpark. En välputsad raritet är en Mercedes 300 från 1956.
Pelle Wallentheim visar upp sin väl tillslutna verkstad och säger:
– Här inne blir jag lycklig av att få vara, skruva och greja.
Tävlingsbilen från Dakarrallyt står där i avskalat skelettskick. Motorn har finjusterats och strax intill vilar karossen. Delarna ska vara sammanfogade i god tid innan avresan till Sydamerika mellan jul och nyår.
Föraren tycks redan längta tillbaka dit.
– Vilken folkfest! I varenda by stod det mängder av människor. Man kände sig som en rockstjärna. Jag skakade hand med minst 10 000.
Insatsen i Dakarrallyt gav eko ända hem till Hindås. Senast på skolavslutningen kom en dam fram och berättade att hon följt tävlingen på internet.
Sedan hemkomsten har den uttrycksfulle "upptäcksresanden" också hållit många föredrag, dels om loppet och dels om kampen mot sjukdomen.
– Jag har ju två skilda historier att berätta. Det är roligt att få komma ut och dela med sig av dem, tycker han.
Hans yngre bror Leif Johansson är filmfotograf. Han har gjort en riktigt proffsig film med arbetsnamnet "Från dödens väntrum till Dakarrallyt."
Sveriges Television har erbjudits att visa den. Bröderna hoppas på positivt besked inom kort.
Jan Hansson
jan.hansson@bt.se
Telefon: 033-700 07 66
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
0703-189171
Madeleine Korneliusson
madeleine.korneliusson@bt.se
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
