Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
GLAD OCH STOLT NUMMER ETT. Kent-Olof Josefsson lät Pia vara med och spela när hon var liten, under namnet ?Pelle?. När han får höra att Pia skickat en hälsning till honom från Kina sitter han och kör buss till Göteborg ? och blir förstås riktigt glad.
Sport 2008-08-22 | Uppdaterad 2008-08-22
Inför journalister från hela världen berättade Pia Sundhage om sin fotbollsbakgrund.
Sedan hälsade hon hem till sin första tränare, Kent-Olof Josefsson i Marbäck.
– Det är nästan så att det kommer en tår, säger Josefsson lyckligt.
Kent-Olof Josefsson i Marbäck har under många år varit lokalt känd i och omkring hemorten.
Detta sedan han varit ordförande i Marbäcks IF under 35 år.
Sedan i går vet också stora delar av Sveriges mediekår vem han är, efter att Pia Sundhage på presskonferensen efter OS-guldet med USA:s damlandslag valt att skicka en hälsning till Kent-Olof (se Hanssons krönika).
Det är BT som berättar för honom om Sundhages tacktal.
– Det känns i hela kroppen, ända ner i tårna. Pia är fantastisk, säger Kent-Olof, som följde matchen via radio från sitt busschaufförssäte på tågbussen till Göteborg.
De har känt varandra under många år och Sundhage har vid flera tillfällen framhävt Kent-Olof som en viktig del i hennes fotbollskarriär.
För ett par år sedan var Svenska fotbollsförbundet på plats i Marbäck och tog kort på de två tillsammans, och för fyra år sedan var Pia Sundhage tillbaka på hemorten och invigde den då nya fotbollsplanen.
Sköt sönder fönster
– Jag såg henne i tidig ålder stå och sparka boll mot garagedörren och skjuta sönder ett par fönsterrutor där hemma, och när hon var 12-13 år ville hon vara med i fotbollslaget i MIF, men tjejer fick inte spela på den tiden, så jag gick med på att kalla henne för ”Pelle”, och då fick hon vara med och spela, säger han och skrattar.
Hur stod hon sig spelmässigt gentemot killarna i laget?
– Pia har alltid varit väldigt ”grabbig” av sig, så det märktes ingen skillnad. Hon spelade mitt på mittfältet och styrde och ställde. Hon sparkade lika hårt som alla andra. Som man säger på västgötska: ”Hon var redig.”
Han var tränare för Pia under ett år, och året därefter började det vara tillåtet för tjejer att spela, så att hon kunde spela med sitt riktiga namn igen. Trots det höll de kontakten och har så gjort sedan dess, till och från.
– Jag var busschaufför redan då och körde henne ofta till Falköping när hon skulle dit, och när hon kom hem till Marbäck efter att ha flyttat till Ulricehamn hörde hon ofta av sig också.
Varför tror du att hon har lyckats så bra som tränare?
– Hon har allt som en tränare ska ha. Hon kan både vara sträng och snäll och är alltid kompis med alla.
Kompis med alla, jo visst. Men det var bara en kompis som fick en hälsning från guldhjälten i Kina.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
0703-189171
Madeleine Korneliusson
madeleine.korneliusson@bt.se