Fotbollsdrömmar och ryska rubel

Sport ,
Istället för att möta moderklubben IFK Värnamo i Svenska cupen, när Elfsborg den 19 februari inleder tävlingssäsongen, får Viktor Claesson försöka slå sig in i FC Krasnodars trupp. Nästa match är sextondelsfinalen mot Fenerbache i Europa League.
Foto:

Det har varit en händelserik transfervecka, när det bland annat blev klart var Viktor Claesson hamnar. Pengarna går inte att snacka bort och även om få fotbollstalanger drömmer om Ryssland finns det betydligt sämre arbetsgivare än FC Krasnodar.

Artikeln publicerades 28 januari 2017.

Jekaterinodar grundades i slutet av 1700-talet som en militärförläggning och beboddes ursprungligen av kosacker. Efter oktoberrevolutionen fick den ett nytt namn och Katarinas gåva blev den vackra eller möjligen röda gåvan.

I dag är Krasnodar en stad med låg arbetslöshet och god ekonomi. Under flera år rankades den av den amerikanska affärstidningen Forbes som den bästa staden att göra affärer i – i hela Ryssland.

Forbes har för övrigt flera gånger uppmärksammat stadens store son Sergej Galitskij, som inte bara äger det lokala fotbollslaget utan även lågpriskedjan Magnit. Hans version av Walmart har gjort honom till en av Rysslands rikaste män utan att han behövt bli någon Putin-trogen oligark. Och med cirka 12 000 affärer och en kvarts miljon anställda är han den största privata arbetsgivaren i Ryssland.

Numera står alltså även Viktor Claesson på lönelistan.

För snart ett år sedan publicerade Offside ett reportage med den fyndiga rubriken Vår man i Krasnodar, en anspelning på Graham Greenes roman Vår man i Havanna. Boken handlar om en dammsugarförsäljare som blivit hemlig agent för pengarnas skull, reportaget handlar om fotbollsspelaren Andreas Granqvist och hans tillvaro i staden vid floden Kuban i södra Ryssland.

När landslagets lagkapten valde att åka österut spelade ekonomin sannolikt in. I Offsidereportaget berättar han om när han fick en Rolex-klocka värd cirka 60-80 000 kronor av Galitskij efter sin hundrade match för FC Krasnodar. Träningscentret beskrivs som en påkostad spelarutopi med perfekt klippta träningsplaner, lyxgym, pooler och bekväma sovrum för alla i laget. Truppen samlas alltid där dagen före hemmamatch och får åka hem först när den är spelad.

Som Granqvist sa till BT härom dagen: ”Som svensk har man en del fördomar om Ryssland, och det är klart att det skiljer sig en del från hur Sverige och andra europeiska länder fungerar, men när man väl kommer in i det är det ett väl fungerande samhälle att leva i.”

Sex svenska spelare tillhör just nu en rysk klubb, tre kommer från Elfsborg: Alibek Aliev har mest varit utlånad från CSKA Moskva, Sebastian Holmén är en startspelare i Dynamo Moskva som leder andraligan och nu ansluter alltså Viktor Claesson för att spela i högsta divisionen. Ska man se till organisation och ekonomi verkar Claesson ha dragit vinstlotten.

Han kommer att få spela på en nybyggd arena med plats för 35 000 åskådare och även om det inte är samma prestige som att spela i exempelvis England, Spanien eller Italien så kommer han förmodligen att få en lugnare tillvaro än Oscar Hiljemark hade på slutet i Palermo, där tränarna ständigt ersatte varandra i katapultstolen.

Det är ingen vågad gissning att Elfsborg kommer att göra fler affärer med Ryssland för att stärk både klubbens och spelarnas ekonomi. Och frågan är om det egentligen är så mycket konstigare än att hockeytalanger säljs till NHL-klubbar i Trumps USA.