Jag har skrivit klart min andra låt nu. Det gäller bara att hittta en sångare, sedan hoppas jag att vi kan spela in dem på allvar, säger Fabian Brunnström, som har rockmusiken som sin stora hobby.
Sport 2007-12-16 | Uppdaterad 2008-01-24
Han kom från Jonstorp, slog igenom i Borås och gör nu succe i elitserien.
Men Fabian Brunnström väntar redan på nästa utmaning.
BT mötte en lirare som hela NHL gapar efter.
Det var meningen att de skulle spela på julfesten. Heino-Lindberg på gitarr, målvaktstränare Granqvist på sång och så ”Fabbe”, även han på gitarr.
Men:
– Vi har repat för dåligt, det har inte funnits tid, så det får bli så att man plockar med några skivor.
Europe?
– Naturligtvis.
Han rättar till axelbandet, så till den grad att ljuset? gör den svarta lacken ännu svartare, innan ljudet skär genom rummet och vidare ner i trappan.
– Jag har faktiskt skrivit klart min andra låt nu. Det gäller bara att hitta en sångare, sedan hoppas jag att vi kan spela in dem på allvar.
”Your destiny” och ”Love of my life”, den senare riktad till sambon och kärleken Sandy Rantzow, med inspiration från rockens sena 80- och tidiga 90-tal.
Det låter seriöst.
– Jag tycker att det är skitkul, men inte mer än så. Hockeyn är mitt liv, det här en hobby. Men jag brukar gå hit upp efter varje träning och lira lite, det är som avkoppling och skingrar tankarna när det behövs.
Fabian Brunnström, 22.
En lirare som rockar.
Ni minns, den oprövade talangen från Jonstorp som gjorde 73 poäng på 41 matcher (läs gärna det där igen och minns tillbaka) när BHC gick upp i allsvenskan och runt jul i fjol blev klar för Färjestad.
Nu har det gått ett år, ett halvår i Karlstad – och förbudskaptenen Bengt-Åke Gustafsson har mött?kritik över sin laguttagning till pågående Channel One Cup.
Håkan Loob, sportchefen i Färjestad, säger till BT:
– Jag har inte pratat med ”Bengan”, men det är klart att det var en besvikelse att inte ”Fabbe” kom med till Ryssland. Om man ser till vilken kategori spelare som tagits ut så har väl Fabian deras kvalitéer plus en del till...
Hur ser du på hans första höst i elitserien?
– Jag skulle just säga det att Fabian inte direkt står och faller med en landslagsuttagning. Det som ”Fabbe” har är på sitt sätt unikt i svensk hockey, explosiviteten och blicken från sarghörnen in mot kassen. Jag hoppas bara att han stannar ett år till hos oss innan han signar sitt NHL-kontrakt.
Med gitarren kvar på övervåningen delar prishyllan och julgranfotens täckmantel på uppmärksamheten på plan ett.
Fabian hinner ta en första klunk kaffe innan han konfronteras med faktumet att pokalerna tillhör Sandy och julklapparna honom själv. Inte tvärtom.
Med en VM-tvåa och Europamästare i karate som sambo vet han sin plats i huset och har en värdig sparringpartner vad gäller styrke- och explosivitetsträning.
Annat som förenar, jakten mot mål.
”Fabbe” skrattar:
– Det kan man nog lugnt säga. Det handlar inte mycket om att vara nöjd här hemma. Det finns alltid något nytt att sträva efter.
Han såg sitt första karate-SM i år.
– Medan en svensk mästarinna är en klart vanligare syn i Löfbergs Lila Arena.
Sandy säger:
– Jag försöker vara med så ofta som möjligt och lära mig vad hockey går ut på. Men det finns saker som är lättare att analysera än styrspel och power-play.
Brunnström, nummer 96, hör till den kategorin.
Med 15 assist på 27 matcher ligger han delad trea i elitseriens passningsliga bakom Tony Mårtensson, Linköping, och Johan Davidsson, HV? 71.
Och det i spel nästan uteslutande fem mot fem.
Årets rookie sa Bull – även om Brunnström själv nästan uteslutande håller låg profil.
– Jag började ganska bra, men fick sedan en dipp och började tänka. Nu tycker jag dock att det är fart på grejerna igen och det är kul.
Är det dumt att tänka?
– Det är bättre att spela gitarr…
”Bengan” Gustafssons landslagsuttagning fick han höra genom lagkamrater och även om dessa gjorde sitt bästa för att väcka känslor är Brunnström knappast den som tar till orda:
– Det var väl många som tyckte det var konstigt, men jag vet inte…Bengt-Åke har säkert sin plan klar och det är bara att acceptera. Jag hoppas att få chansen en annan gång. Landslaget och VM är ju sådant alla vill vara med om, om man nu har den minsta förutsättning.
Längtar du till NHL?
– Tja, vad skall jag svara på det?
Med blicken söker han först råd hos sin käresta. Vandrar sedan vidare via hundratals DVD-filmer och slutligen ut, via julstjärnan, genom fönstret.
– Alltså, det är klart att jag vill dit, det tror jag alla hockeyspelare vill, men jag vet inte när och har inte funderat så mycket på det.
Fundera gör andra så gärna.
Inte minst agent Claes Elefalk.
Det visar sig att tolv NHL-klubbar (bland annat New York Rangers, Chicago, Detroit, Vancouver, och New Jersey) redan hört sig för angående Brunnströms tjänster nästkommande år.
Håkan Loob låter måttligt road:
– De är inte här för Jörgens (Jönssons) skull längre…
– Djungeltrumman har gått och Fabian är redan ett namn där borta. Men jag lovar, och har sagt det till ”Fabbe”, ett års erfarenhet ytterligare från elitserien och han är redo på alla plan. Då snackar vi inte bara om teknik och fart, det räcker och blir över redan. Men det finns andra värden som hjälper en på vägen och då talar jag av egen erfarenhet. Med hans person och talang behöver man inte ha bråttom.
Men trots statistiken får han inte spela power-play?
– Jag vet att tränarna snackat om det. Men nu har vi formationer som producerar hela tiden och då är det inte lätt att rucka på dem. Sedan gäller det att göra sig sedd och hörd hela tiden, men där kommer ”Fabbe” mer och mer.
I alla fall på isen.
Utanför håller han sig hellre hemma på Långtäppan (bostadsområde strax utanför Karlstad centrum där även Jesper Mattson, Pelle Prestberg, Christian Söderström, Eero Somervuori och tidigare jätteslovaken Zdeno Chara bor grannar).
En och en halv timmars autografskriving på stan från i förrgår tog på krafterna.
– Äsch, det är helt okej alltså och jättekul med folk som gillar laget. Men jag dricker hellre kaffe hemma om man säger så. Jag är inte så mycket för fika på stan.
Vad säger du om att Löfbergs Lila Arena myllrar av ”Brunnström-scouter”?
– Jag får vänja mig. Egentligen är det ingen skillnad på om det är en, tre eller tio, jag är på plan för att spela min bästa hockey i alla fall.
Rampljuset värmer, men kan orsaka sveda, vid alltför lite skyddsfaktor.
Och Brunnström raketkarriär har fått oanade konsekvenser.
– Det kan väl man säga kanske. Folk som inte hört av sig på tio, femton år ringer nu och kan prata hur länge som helst. En barndomskompis ringde från Costa Rica härom veckan, jag vet inte när jag pratade med honom senast, men han hade läst om mig på nätet.
Är det baksidan?
– Jag vet inte hur man skall tolka det. Men de är i alla fall glada för min skull, är inte det huvudsaken egentligen?
Själv har han sällan varit gladare än den där kvällen i Borås i tidiga april.
Den var det perfekta slutet på resan där allt tog sin början.
Under Per Ljusterängs vingar växte något exceptionellt spännande fram.
En fartfantom.
Vad hände?
– Det är så svårt att sammanfatta, men på något sätt fick jag betalt för allt slit som jag lagt ner med träning och så. Sedan brann Per verkligen för att utveckla en spelare som visade vilja, lika mycket det som han brann för att utveckla laget. Han var på mig varje dag med saker och det gällde bara att ta det rätt. Sedan kände jag mig välkommen från första stund, det var ett riktigt supergäng i Borås, jag minns att Mikael Hultqvist bjöd hem mig på middag första kvällen, bara en sådan sak.
Det visar sig att kapten Hultqvists vinterjacka nu hänger innanför den brunnströmska dörren på Långtäppan.
Fabian skäms vid avslöjandet (Sandy).
– Måste vi ta upp det här?
Absolut.
– Jag lånade den innan jag åkte med Jocke Persson till Göteborg en dag för att handla en jacka. Men jag hittade ingen och köpte en massa filmer istället…därför åkte den med hit. Men jag skall snart lämna tillbaka den.
Ekonomiska rådgivare är en annan bra sak med livet som hockeyproffs?
– Visst, på så sätt kan man fokusera på annat.
”Fabbe”, han kallas så här, skrattar igen.
Saknar du aldrig ishallen i Borås?
– Självklart. Det var en suvenrän tid. Men jag ville gå vidare och vi trivs riktigt bra här också. Det är lite som en stor familj. Men jag följer alla BHC:s matcher så väl jag hinner.
Mobilen ringer.
Det är grannen Mattsson. Jesper. Tanken är en gemensam tur till matbutiken.
Julfest först. Sedan den traditionella julhelgen.
Men denna gång till tonerna av ”Love of my life”.
Det är Sandy, även hon skåning, som säger:
– Vi blir faktiskt kvar i Karlstad. En del familjemedlemmar kommer upp. Det blir bäst så, annars drar och rycker halva Skåne i Fabian.
Brunnström rockar. Såklart.
Men ännu är det långt till det att skivan är komplett.