söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Sanna Kallurs medaljchans försvann när hon föll på första häcken i finalen.
BT på OS 2008-08-24 | Uppdaterad 2008-08-24
Sveriges OS-facit blev fyra silver och ett brons. Ska vi kräva SOK:s avgång?
Hanssons OS-story
Ska vi göra om hela idrottsrörelsen? Ska vi återinföra agan i skolorna?
Nej, jag tror vi ska sitta stilla i båten. Det är knappast systemfel eller resursbrist som ligger bakom de svenska motgångarna i Peking.
Fiaskorapporter har till och från kantat vår elitidrott. Missar vi guld i något skid-VM brukar det heta att det är slut med Sverige som snönation. Bommar vi i friidrott talas det om att ungdomar inte längre vill satsa på löpning, hopp och kast.
Det fina är att eländet brukar vända.
Svensk idrott har en grundorganisation som saknas i många länder. Hos oss finns i princip en förening i varje liten by. Alla ungdomar kan idrotta utan fet plånbok i familjen.
Den möjligheten leder till framgångar, även om årets OS-resultat kanske motsäger det.
På senare tid har Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) med sponsorhjälp förbättrat de elitaktivas villkor markant. Paradoxalt nog har utdelningen sedan blivit sämre.
Möjligen mår svenska idrottare bättre av att slita sig till framgångar än att få allt serverat på silverfat. På det finns många äldre exempel.
Mest anmärkningsvärt jämfört med Aten 2004 är resultaten i friidrott. Då hade Sverige en osannolik guldtrio i spelens huvudgren. Carolina Klüft, Stefan Holm, Christian Olsson höll alla för favorittrycket.
I år försvann de gyllene chanserna av olika skäl. Blott Holm återstod som reellt medaljhopp. Han var en häl från prispallen.
Så nu står vi där utan guld men med dubbelt så många silvermedaljer (fyra) som senast och lika få brons (en). Och vi tycker att idrottslivet har blivit så bedrövligt.
Sant är att övriga nordiska länder kan resa hem med guldmedaljer. Norge har tre, Danmark två, Finland en och Island vill ta tidernas första för nationen i dagens herrhandbollsfinal mot Frankrike.
Det innebär inte att våra nordiska grannar blivit radikalt mycket bättre. Norrmännen hämtade fem guld i Aten
och Danmark fick två den gången.
Så att börja hårdgranska närområdets upplägg är knappast något Columbii ägg.
Förvisso bidrog svenska medier till att skruva upp förväntningarna inför Peking. Förhandsspekulationer bar i många fall överoptimistisk prägel.
De aktiva själva bär heller inte skuld.
Vi hörde skytten Håkan Dahlby sikta på guld. Varför inte i stället på lerduvorna? Vi lyssnade till simfolkets drömkalkyler. De slutade också med magplask.
Själv funderar jag över varför simningen av tradition får så många OS-deltagare. Resultatlistorna och BT:s knallebedömning från Peking indikerar en tydlig överrepresentation.
Dags för Simförbundet att göra en rejäl utvärdering – och kanske satsa på utländsk tränarhjälp.
I Peking samlades hela världens idrottsungdom. Plus Jörgen Persson, 42.
Detta fenomen från Gullbranna söder om Halmstad har demonstrerat att briljant bordtennis kan utövas även av åldrade män.
Jag följde Perssons hårda lördagsarbete för att bryta upp sprickor i den kinesiska muren. Fåfängt skulle det visa sig.
Både Wang Hao i semifinalen och Wang Liqin i bronsmatchen stod emot pingisvärldens piggaste 40-plusare.
Synd, ty ingen hade man
unnat någon en olympisk medalj än hedersknyffeln som slutade med tävlingspingis 2006 – och gjorde comeback året efter.
Jörgen Persson tar nog nya tag.
London-OS 2012 närmar sig.
Jan Hansson
jan.hansson@bt.se
Telefon: 033-700 07 66
Vad hade Carolina Klyft i OS att göra, hade hon klarat kvalgränserna om hon inte hade varit den hon är? Hennes insats får mig att fundera lite på SOK. Resten av högen är bara otur, en massa 4:e placeringar visar ju ändå att vi är bra men det räcker inte. Gymnastik Sara hade fixat ett guld också men hon fick inte vara med.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
