Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Hanssons OS-krönika 2008-08-12 | Uppdaterad 2008-08-13
Ingen svensk har någonsin vuxit sig större i Kina.
”Det evigt gröna trädet” är en levande legend i pingisens hemland.
Jan-Ove Waldners status blir begriplig först när man ser honom uppträda i världens största land. Med civil klädsel eller i pingisdräkt spelar liksom ingen roll.
En man som slitit ut fem generationer kinesiska pingisspelare har skaffat en särställning. Han hör till de odödligas skara.
Kina använde sin NBA-jätte Yao Ming och Schweiz tennisstjärnan Roger Federer som fanbärare på invigningen. Om möjligheten funnits kunde Sverige tagit ännu fler propagandapoäng med Waldner längst fram i ledet.
Därmed inget ont sagt om världens abdikerade (?) trestegskung Christian Olsson.
Bordtennis var en gång Kinas särklassiga nationalsport. Nu har både fotboll och basket tagit sig förbi i popularitet.
Se det som en följd av globaliseringen och landets snabba ekonomiska tillväxt. I dag kan kineserna ratta in internationell tv-idrott via kabel och paraboler.
Framförallt ungdomar uppväxta efter Mao-tiden riktar intresset åt andra håll. Från den egna nationens halvdana lag mot Europas stora fotbollsligor och basket i amerikanska NBA.
Även i Peking bär nu mängder av smågrabbar tröjor med ryggen täckta av namn som Ronaldo, Ronaldinho och Messi.
Ändå håller pingisen ett starkt grepp. Tack vare gigantiska barnkullar går det lätt fylla hagarna med många löften.
Huvudspåret mot framgång går alltjämt via specialskolor. Där bedrivs sällan någon mjukisträning. Disciplinen är så sträng, metoderna så krävande att en svensk barnombudsman nog skulle anföra en del synpunkter.
Elitidrottarna applåderar förstås landets finansiella succéformel. Nu har pingisspelarna långt bättre löner än de tidigare hade vid export till Europa.
Därför stannar de hemma och fyller hallarna med åskådare. Tv sänder mycket bordtennis, både från ligaspel och tävlingar.
En mätning nyligen visade högre tittarsiffror för pingisen än för en motsvarande tennisturnering och för formel 1-loppet i Shanghai.
Det var en angelägen framgång.
På 80-talet skapades Det Svenska Pingisundret. Blågult passerade Det Oslagbara Kina.
Männen bakom konststycket var unga män som Jan-Ove Waldner, Jörgen Persson, Mikael Appelgren, Erik Lindh och Peter Karlsson.
Alla har nu lagt av i landslaget – utom Persson, 42.
I årets OS-trupp ingår tre spelare som fyller minst 25 i år. Vid den åldern höll deras företrädare redan världsklass.
Vi gör nog bäst i att hoppas på dagens pojk- och juniorkader. I den ingår flera mariedalare som kan bli riktigt bra: Mattias Översjö och Hampus Söderlund.
Men att Sverige åter får fram en extremt talangfull ”Waldner-generation” lär knappast hända det närmaste århundradet.
Problemet är likartat i storebrorsporten tennis. Efter Borg, Wilander, Edberg, Järryd, Sundström och andra världsrankade spelare har följt många mörka år.
I går tog Jonas Björkman dubbelt avsked från Peking-OS. Med honom försvinner de sista resterna från en svunnen storhetstid.
Samma risk föreligger även i friidrott, om än något längre fram. Regerande OS-mästaren Stefan Holm gör sin sista stortävling i Kina.
Christian Olssons framtid är osäker och Carolina Klüft har med sitt grenbyte möjligen hoppat i galen tunna.
Efter solsken kommer ofta regn. Bara att vänja sig.
Tycker att Herr Hansson är ovanligt negativ, jag har alltid fått höra att efter regn kommer solsken....
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
0703-189171
Madeleine Korneliusson
madeleine.korneliusson@bt.se