Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Hanssons OS-krönika 2008-08-18 | Uppdaterad 2008-08-18
Har det någonsin funnits en större olympier?
Efter Michael Phelps åtta guld känns frågan given. Svaret är svårare.
Sett till antalet glänsande medaljer råder inte någon tvekan. De flesta totala gulden hade han redan tidigare.
Segern i går förde honom också förbi simningens rekordhämtaren från München-OS 1972, Mark Spitz.
De båda amerikanernas grand slam är mer än en personlig framgång. Det är också en propagandamässig succé för vattensporten.
Fokuseringen kring fenomenet Phelps guldgrävande i Peking-bassängen saknar motsvarighet.
Tv-bolaget NBC betalade sex miljarder för sändningstillståndet, inklusive rätten att ändra finaltiderna till amerikansk prime time. Därför har de viktigaste simloppen avverkats tidigt på förmiddagens kinesisk tid.
Själv fick jag övervara den historiska händelsen vid pass 11.12 i går. Den undersköna Vattenkuben var fylld av icke blott vätska, utan framförallt av folk. 17 000 åskådare satt uppradade på en läktare, brant som bergvägg.
Alla ville uppleva ett magiskt ögonblick. Det fick göra det. Förstås.
4 x 100 meter medley tillhörde de mer lättvindiga grenarna under Phelps titeljakt. Här hade guldfisken hjälp av USA:s bästa specialister. Ingen ville riskera kullkasta hans storslagna mål.
Efteråt hade den unike en tuffare uppgift att förflytta sig än under sin fjärilsträcka i vattnet. Alla ville lyssna på, plåta, fotografera, komma nära Stormästaren.
Bland många egofixerade och/eller djuptänkande superstjärnor tillhör Michael Phelps en annan kategori. Han är grannens grabb med enkla intressen som kortspel, film, dataspel – och en promenad med hunden.
Den åttafaldige guldpojken coachas sedan länge av tränaren Bob Bowman. Han stöttas sedan ännu längre av sin mamma som tidigt fick besked att sonen hade ADHD.
Enligt en cynisk lärare i skolan skulle sjukdomen förhindra hans möjligheter att koncentrera sig på något av värde här i livet.
Kanske läge visa din gamle magister de åtta OS-guld, Michael?
Michael Phelps har den optimala simkroppen. Lång överkropp, jättelika armar, storlek 47 på fötterna.
Det är den sortens förutsättningar som kommit att dominera modern kappsimning. Detta i kombination med nya racerdräkter á la ålskinn gör att världsrekorden står som spön i bassängen.
Utvecklingen känns ohejdbar. Rekord är naturligtvis önskvärda. Men nästan varje gång stjärnorna hoppar i blötan?
Stundom storknar man av alla kanontider, simsätt, sträckor, mästerskapstävlingar.
I skenet av det är det vanskligt att tvärsäkert placera Michael Phelps högst upp på idrottens tio-i-topp-lista.
Om mästare från olika sporter ska jämföras bör användas andra parametrar än enbart antalet OS-medaljer.
De flesta idrottsmän kan bara vinna en eller högst två guldmedaljer på ett OS. En simmare har fysisk möjlighet till...ja, åtta.
Så kampen mot legendarer som exempelvis Jesse Owens, Paavo Nurmi och Carl Lewis ska nog anses icke helt avgjord.
Phelps nöjer sig kanske med att vara simningens oslagbara etta.
Norge tog två simmedaljer, Danmark en – och Sverige blev utan. Magplasket i bassängen får möjligen följder.
Enligt branschkunnigt folk behövs utländska tränare. Må så ske, i brist på svenska av duglig klass.
Hoppfullt 1: Susanna Kallur såg ut som om inte gjort annat än tävlat hela sommaren. Hennes comeback efter skadan var imponerande.
Snabbast av alla i häck-kvalet. Hon orkar väl två lopp till i Peking?
Hoppfullt 2: Stefan Holm vet hur en OS-tävling går till. Nu är han i mästerskapsfinal för elfte gången.
Låt honom få avsluta karriären med ett segerhopp i morgon.
Hopplöst: Linus Thörnblad har det som Stefan Holm saknar, besvärande nerver. Andra raka stortävlingen med fiaskoresultat, 2.20.
Läge för mental träning?
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
0703-189171
Madeleine Korneliusson
madeleine.korneliusson@bt.se