Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Viktoria Carlerbäck var nöjd efter den inledande dressyrdelen. Det svenska laget i fälttävlan ligger på fjärde plats och Carlerbäck hade stor del i det.
Hanssons OS-krönika 2008-08-10 | Uppdaterad 2008-08-11
Det finns annat än OS i Peking. Exempelvis OS i Hongkong. Där firade Sverige störst framgångar under spelens egentliga premiärdag.
Kul att en Boråstjej hade en av ovanlig huvudroll denna våtvarma lördag i den gamla engelska kronkolonin.
Ute efter annan sorts ryktbarhet var en tibetansk demonstrant. Mitt under ryttartävlingarna rusade han upp mot pressläktaren och riktade sin vrede mot Kina.
Ordningsmakten i Hongkong fungerade exakt så effektivt som Peking önskade. Den protesterande mannen förde raskt ut av bastanta säkerhetsmän.
Längre än så lär knappast oliktänkande nå med sina frihetssträvanden.
Viktoria Carlerbäck var värd en riktig fullträff på sin Ballys Geronimo. Närmare en succé än nu kommer hon kanske aldrig. 14:e plats efter första av tre fälttävlingsdagar är väldigt bra.
Sveriges fjärdeplats i fälttävlan föder än större förhoppningar. Dock är den långa lagtävlingen oerhört tung.
Senast Sverige tog en OS-medalj i grenen var – 1952! Märkligt gamla meriter, speciellt som den svenske översten Clarence von Rosen en gång införde fälttävlan på OS-programmet, i Stockholm 1912.
En sak blir jag inte klok på. Före spelen sades det från arrangörshåll att alla biljetter var slutsålda. Inte en plåt att uppbringa till något evenemang.
Varför gapar då hålen stora på en del läktare? På det laddade fotbollsmötet Kina-Sverige fattades mer än 15 000 åskådare till fullsatt.
I går besökte jag handbollshallen en bit ifrån det stora Fågelboet. Där var det bara drygt halvbesatt, trots att två inkallade hejaklackar fyllde upp delar av kortsidorna.
En ledarregissör i röd tröja dirigerade en ungdomlig 50-mannadelegation i gula tröjor till att försöka skapa stämning. Ibland lyckades toppstyrningen. Ibland blev det fel.
Handboll saknar tradition i Kina. Då är det inte lätt att hänga med på alla finesser.
Sveriges damer var tydligt drabbade av premiärfrossa mot Ungern (24–30). Vårt icke längre så leende landslag har dock den goda egenskapen att hellre ägna sig åt självkritik än billiga bortförklaringar.
Rent välgörande var det att höra målvakten Madeleine Grundström döma ut sin egen insats. ”Jag fick aldrig tag på några bollar,” sa hon frankt.
Förbundskaptenen Ulf Schefvert är en man som också sällan håller inne med sina synpunkter. Man kan undra hur tjejerna pallar för hans högljudda ledarskap.
Där handlar det inte om velourcoachning.
Fotbollsflickorna fick sin snyting i premiären mot Kina (1–2). I går visade de friskare tag, men stor ineffektivitet, mot Argentina (1–0).
Den som vill kan jämföra med vårt herrlandslags möte med samma nation i VM 2002, fast tvärtom. Det kändes som spel mot ett mål.
Annars var det en mörk svensk lördag i Peking.
Båda boxarna stod upp men föll ändå direkt. Badmintonspelaren Sara Persson försvann lika kvickt.
Cyklisterna hade det motigt i linjeloppet längs kinesiska muren. Simtjejerna över 4 x 100 meter blev bara elva, en svår missräkning.
”Vi måste ta motgångarna med ro”, sa kollega med Göteborgs-anknytning.
Ni förstår kanske att Lassi Karonen och Frida Svensson gick vidare med sina singelscullers.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
0703-189171
Madeleine Korneliusson
madeleine.korneliusson@bt.se