Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Hanssons OS-krönika 2008-08-20 | Uppdaterad 2008-08-20
Det är hälar och fötter. Det är fan och hans moster. Har en glänsande friidrottsepok tagit slut? Eller ser vi början på en ny?
Så bra som i Aten 2004 blir det förstås aldrig.
Guldhämtningen i tre tunga grenar i spelens huvudidrott känns som en oslagbar höjdpunkt.
Men under normala omständigheter är läget mindre svartstänkt än det kan tyckas.
Sverige har fortfarande tillgång till tre riktiga världsnamn.
Christian Olsson den dagen fötter, knän och ben håller för friidrottens mest påfrestande övning. Trestegshopp lär belasta knät med 800 kilos tryck, knappast mänskligt.
Susanna Kallur när hon gör som vanligt, hoppar över häckarna utan så olyckliga snedsteg som i det olympiska semifinalheatet. (Något liknande hände favoriten Lolo Jones som snubblade bort guldet på näst sista häcken i går.)
Carolina Klüft tar tillbaka sitt utlånade sjukampsguld, om hon bara återfår den motivation som försvann efter Osaka-VM i fjol. Så överlägsen är/var hon i grenen, det visade nu resultaten i OS.
Närmast kan vi hoppas att Klüft får till en fullträff i fredagens längdfinal. Med guldkandidaten Naide Gomes utslagen i kvalet känns en medalj inte längre orealistisk.
Längd är delvis en flaxgren. En vindpust kan hjälpa eller stjälpa. Tävlingsnerver är värdefulla, det har den abdikerade mångkampsdrottningen.
Motsvarande läge har Johan Wissman. En svensk i OS-final på 400 meter – vilken bragd bland alla jänkar, västindier och europeiska stjärnor.
Wissmans snabba fötter har nått världseliten i en av friidrottens tuffaste grenar. Löpning ett varv på skilda banor är oerhört krävande – och sevärt.
Bara en gång har Sverige tagit OS-medalj i en av de tre kortaste löpningarna. Det gjorde Nils Engdahl på just 400 meter – år 1920!
Johan Wissman är rätt sort för att ta sig upp på prispallen. Han saknar respekt, han har kunnandet, han kan bli trea bakom amerikanerna Jeremy Wariner och LaShawn Merritt.
Om nu inte helsingborgaren bränt för mycket krut under två granna försöksheat, 44.64 i semifinalen.
Alla unnade vi Stefan Holm en grandios avslutning i hans sista mästerskap. Fjärdeplatsen kändes som en lätt käftsmäll på världens främste höjdhoppare de senaste åren.
Tävlingens avgjordes i praktiken på 2.34. Om Holm blivit först över höjden kunde blivande segraren Andrej Silnov känt stress och fått gummiben. Sånt har hänt förr.
I stället tog Holms bländande karriär slut i det snopna ingenmanslandet närmast bakom medaljörerna. Det var fjärde gången i OS eller VM.
På läktaren sjönk fadern/tränaren Johnny Holm ihop med händerna framför ansiktet. Inte ens hans videokamera snurrade, allt var över, ett nytt liv börjar.
Fortsatt hoppande nästa år är uteslutet. Då fordras operation av en sargad hälsena. Att Stefan hellre väljer sluta är klokt.
Som olympiamästare har han gjort mer än någon vågade drömma om. I korridoren under OS-stadion påminner pappa Johnny om just detta.
När sonen debuterade i Finnkampen som 18-åring 1994 skrev en Stockholms-tidning ungefär så här:
”Svensk höjdhopp har ingen framtid.”
Ett par säsonger senare nådde han världseliten – och där stannade han i elva år. Salut till en av tidernas största svenska friidrottare.
Är Linus Thörnblad beredd att ta över? Det finns en del att leva upp till.
Medaljlistan i OS är ingen rolig läsning: plats 22) Danmark, 31) Norge, 36) Finland, 48) Sverige.
Peking riskerar bli ett OS utan svensk guldmedalj. Den enda gången det hänt på över hundra år var i Söul 1988.
Kan vi slippa Ostasien framöver?
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
0703-189171
Madeleine Korneliusson
madeleine.korneliusson@bt.se