Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Hanssons OS-krönika 2008-08-14 | Uppdaterad 2008-08-14
Vissa sporter behöver framgångar mer än andra. Som cykel.
Två silver på samma OS – vilken makalös svensk utdelning!
Dopningseländet har varit på väg att fräta sönder en av de finaste idrottsgrenar som finns. Hur den utbredda problematiken ska stoppas är jag inte mannen att klara ut.
Även luttrade företrädare suckar uppgivet när ämnet kommer på tal. Sporten tycks vara alltför krävande för att utövarna ska våga lita till sina egna kroppar.
Apoteket blir en förbjuden nödväg mot höjderna. Möjligen begripligt, men definitivt en vämjelig utveckling.
?Tack och lov verkar svenska cyklister ha styrt undan från pillerburkar och förbjudna sprutor. När något undantag trillar dit blir uppmärksamheten stor, avståndstagandet kraftigt.
Ni minns den stora uppståndelsen häromåret när Nicklas Axelsson avslöjades efter intag av otillåtna medel.
Dalsjöfors-pojken erkände rakryggat. Sedan ville/vågade han inte berätta mer om det medicinska spelet under bordet.
Sedan dess har otäcka rapporter kommit tätt från Tour de France och Giro d´Ítalia. Ibland undrar man hur länge de klassiska tävlingarna ska överleva.
?OS-dagar som dessa tränger silverstrålarna lätt igenom de moln som länge förmörkat cykelsportens himmel.
Först Emma Johanssons silver i linjeloppet och nu Gustav Larssons i tempot. Båda med intressanta kopplingar till den goda cykelstaden Borås.
Kul är det också att fina ledarkämpar som Bosse Flodin i nedlagda Team Crescent och Mattias Carlsson i aktiva Team MA får känna liten del i dessa olympiska framgångar.
Inte var det väl pedaltramparna vi hade störst förväntningar på inför Peking-äventyret. Möjligen då Susanne Ljungskog, hon hade ju meriter så det borde räcka.
I stället uppträdde två friskusar med lantlig bakgrund totalt respektlöst med världens starkaste motståndare på startlinjen.
Så ska det gå till.
?Själv upplevde några pirriga timmar i fäkthallen. Först chockade Emma Samuelsson, 19, värjeliten med oanade kvaliteter. Sedan charmade hon journalistkåren med osminkade uttalanden.
Ja, någon överraskning var det väl inte att svågern Lasses tös skulle göra succé i OS-debuten. Hon var en fena på att lyckas genom sorglös inställning redan när vi spelade Fia hemma i lekrummet.
Bekymmerfri som under ett vanligt DM i Göteborg tryckte hon till dubbla OS-mästaren Tatiana Logunova, Ryssland, och sexfaldiga VM-segaren Kiraly Picoth, Frankrike.
Inför kvartsfinalen fick Emma bara en kvarts återhämtning – mot en halvtimme extra för Britta Heidemann som dittills bara avverkat en match.
Undra på att lilla Emma (nåja, 180 cm) inte orkade fälla ännu en tung motståndare. Den blivande guldmedaljören var utvilad och vann med 15-10.
Orättvist, tyckte jag med nepotistisk upprördhet på läktaren.
Emma Samuelsson såg i stället positivt på läget när hon summerade intrycken från OS-deltagandet:
”Nästa gång är jag bäst i världen. Då får jag vila längre än de andra.”
För den sortens tjejer finns inga omöjliga hinder. Och till London-OS är det bara fyra år.
?Apropå känslor för vissa idrottshjältar. Jörgen Persson, 42, står upp när pingisvärldens övriga åldermän faller. Två singelsegrar av två möjliga mot Taiwan. Ändå lagförlust med 3-2.
En storhetstid är över.
Vi minns med glädje det som varit.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
0703-189171
Madeleine Korneliusson
madeleine.korneliusson@bt.se