Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Hanssons OS-krönika 2008-08-07 | Uppdaterad 2008-08-11
Det är som förgjort.
Sveriges fotbollstjejer har svarat för många goda landskamper. Bara inte i premiären av ett stort mästerskap.
2-1-förlusten mot Kina kändes mer som en traditionens dystra makt än som en välförtjänt hemmaseger. Ordet är snullet.
De löftesrika med den våtvarma kvällen i Tianjin är att Sverige nu klarat sin svåraste gruppspelsmatch. Argentina på lördag är en dag-på-jobbet-uppgift.
Tre poäng där räcker troligen till en kvartsfinalplats. Ja, möjligen kan det också krävas oavgjort mot Kanada. Även det låter högst rimligt, med tanke på ”lönnlövornas” knappa 2-1-vinst i förmatchen mot Argentina.
Bekant med Tianjin? Jaså, inte det. Här bort sju miljoner människor. Eller elva miljoner. Uppgifterna varierar.
Dryga 40 000 tydligt ovana fotbollsåskådare tjoade för mycket egendomligheter, rejälast när Kina fick en smakstart efter sex minuter.
Men förlåt Hedvig Lindahl, så taffligt och segfotat får inte en landslagsmålvakt uppträda.
Jag har behandlat ämnet förr och måste göra det på nytt. Damfotbollen utvecklas ständigt, men målvaktssidan är ett generellt undantag.
Tvivlare rekommenderas ta en titt på TV:s målkavalkader från allsvenskan. Det visas knappast en match utan någon hemsk tavla.
Kinas avgörande mål är fel att skylla Linköpings-keepern för. Snarare går det väl att klandra övriga laget som gjorde en stark andra halvlek – utan att kunna utnyttja övertaget.
Men varför gnälla när flera förtjänar rosor för att de fick matchen att ändra karaktär. Inte berodde det väl bara på att kineserna verkade längta efter syrgas i fuktvärmen?
I första halvleken blev våra anfallare Lotta Schelin och Victoria Svensson ofta övergivna. De skapade fina saker ändå och Schelins 1-1 var ett riktigt klassmål.
Efter pausen fortsatte Göteborgs egen snurrkonstnär att grundlura det kinesiska försvaret. Understödd inte längre bara av ”Vickan” från Rånnaväg, utan också assisterad av allt flitigare mittfältare.
Sverige har ett landslag på gång. Tre av de gyllene 77-orna återstår men påfyllnaden känns tilltalande.
Caroline Seger och Nilla Fischer är två mittfältare med goda idéer. Riktigt kul också att inkallade Johanna Almgren fick göra åtta minuters OS-debut direkt.
Byttorps bidrag till den olympiska tanken är värd fler chanser. Med bärande knän kan Almgren bli en framtida tillgång för landslaget.
Ni vet hur snacket går i Sverige. Vi borde bygga fler motorvägar och järnvägar.
Så blir det någon mil åt gången mellan Borås och Jönköping, en av landets mest trafikerade bilvägar. Plus ett dubbelspår en bit till nere i Halland – och en ny Bottniabana i Norrland där knappast några människor bor.
Kina gör det rejält, både för bilar och spårbunden trafik. I går tog jag det nya snabbtåget från Peking till Tianjin.
Kors vad det gick! Dryga 15 mil på 31 minuter, en toppfart på 346 km/timmen. Utanför susade nyplanterade trän förbi så det susade i topparna.
Avgång ungefär en gång i kvarten, på sekunden i tid, vänliga tågvärdinnor som bjöd på vattenflaskor, alla vagnar fullsatta.
Det kallar jag en resa utan förhinder.
Hemvägen i den kinesiska natten var värre. Då hade racertågen slutat gå.
Det fick bli buss. Först stånkade den genom hela Tianjin – och sedan i beskedlig fart på fyrfiligt nybyggd motorväg.
Det tog över tre timmar.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
0703-189171
Madeleine Korneliusson
madeleine.korneliusson@bt.se