Folkrace är en minst sagt ovanlig tävlingsgren inom bilsporten eftersom den inte premierar stora investeringar. Tvärtom.

Man kan för all del del bygga sig en monsterbil, men eftersom vem som helst kan köpa den för 6 500 kronor efter tävlingen är det ungefär som att elda upp pengarna.

Mer folkrörelse och gemenskap än materialsport och konkurrens precis som namnet antyder.

Ulricehamns motorklubb arrangerar två tävlingar om året på Bogebanan – en på våren och en på hösten. Det är ungefär vad man mäktar med.

– En tävling kräver nästan hundra funktionärer. Det är allt från flaggvaktsposteringar till rullargruppen som hjälper bilar som kört fast eller rullat runt, säger Christina Klemetz, som är administratör i bilsektionen.

Hon har själv en bakgrund som folkraceförare.

– Eftersom man kan dela bil är det hela familjer som kör och från den tiden vi åkte runt minns jag framför allt den sociala gemenskapen i depån.

Förarna som deltar i Pekka Power Race kommer från hela landet och startlistan är med sina 120 föranmälda full.

– Vi har en spridning från Årjäng till Gotland.

Och publikt?

– Det beror lite på vädret men förra året hade vi 500 och det är bra. När folkrace kom till Sverige i början på åttiotalet kunde det vara fler men då var också antalet tävlingar färre.