Almgren: "Ronaldinho frågade om jag ville gifta mig med honom"

Sport Artikeln publicerades

Kina – en sportslig besvikelse. Men i Kinna gjorde Johanna Almgren succé.

FOTBOLL KINNA
Mängder av unga supportrar tog chansen att få en autograf av Boråstjejen.

Johanna Almgren landade efter sitt livs äventyr för en vecka sedan.

Inför månghövdad publik i Kinna berättade hon i går om sina upplevelser i Kina.

Bara en dryg mil bort ligger svensk damfotbolls vagga, Öxabäck. Det var där allt startade för drygt 40 år sedan. Få kunde då ana att damfotboll skulle bli en OS-gren som fängslar en hel nation.

Så har det blivit. Johanna Almgren är en av tjejerna i det folkkära landslaget. Trots närheten till Öxabäck har hon inte så bra koll på historien.

– Jag är för ung. Tror att jag mötte Öxabäck en gång i en träningsmatch, men det var efter lagets storhetstid, säger 24-åringen.

Hon blickar istället framåt. Johanna kan äntligen göra det med ett leende. Knäskador har förstört fyra år av hennes framgångsrika karriär. Från den senaste, en elakartad broskskada som tog två år att läka, blev hon frisk lagom till den här säsongen.

– Egentligen var uttagningen till OS-truppen en stor bonus. Men när man väl kom med vill man ju spela.

I första matchen mot värdnationen gjorde hon ett mycket väl genomfört tio minuter långt inhopp.

– Jag kände att det gick riktigt bra. Därför är det lite som ett slag under bältet att jag inte fick spela mer.

Det blev ytterligare ett inhopp, i slutskedet av kvartsfinalen mot Tyskland.

– Målet var medalj, därför är vi inte nöjda med insatsen. Förklaringen till att vi misslyckades tror jag är så enkel som dålig dagsform på vissa spelare. Alla måste vara på topp om man ska lyckas.

Folket i Kinna var naturligtvis nyfikna hur stället med ett n mindre i namnet var.

– Mitt livs största äventyr, förklarar Johanna med ett leende. Jag hade gärna stannat längre, men det var nog tur att vi åkte hem ganska snabbt efter Tysklandsmatchen. Jag vågar inte titta på mitt kontoutdrag efter all shopping?

Hon missade kinesiska muren. Den såg de flesta spelarna under VM förra året. Nykomlingarna fick aldrig chansen under OS.

Men hon fick med sig så många andra minnen istället.

– Att sitta i matsalen i OS-byn och ha Nadal på ena sidan, Federer på den andra och amerikanska basketstjärnorna runtomkring var häftigt. Alla var trevliga och absolut inga divor som man kan luras att tro.

Och så den omtalade upplevelsen som ingen mur i världen kan slå, och som gör de flesta fotbollstokiga tjejer gröna av avund.

Då kom Ronaldinho fram?

Inför en av matcherna bodde damlandslaget på samma hotell som Brasiliens herrlandslag. Johanna och några till såg hur hotellpersonalen radade upp sig och började applådera. Det var brassarna som anlände.

– Vi skyndade till foajén för att få autografer. Ronaldinho ignorerade alla kineser och gick rakt mot mig. Han såg mig djupt i ögonen, tog min hand och kysste den. Jag höll på att svimma, säger Johanna.

Senare på kvällen ringde det på hotelltelefonen.

– Någon sa på knackig engelska att han ringde för Ronaldinhos räkning. Ronaldinho ville att jag skulle komma till hans rum. Jag var övertygad om att det var Therese Sjögran som skämtade.

Men rösten var sig totalt oförstående. Det var inget skämt. Johanna var inbjuden till en av världens absolut största stjärnor. Fram med kameran och fram med några storögda lagkompisar som förkläden, sen upp några våningar.

– Pato mötte och visade oss förbi alla vakter. Inne i rummet fanns Marcelo, Eduardo – och Ronaldinho. Tyvärr kan han ingen engelska. Jag är kass på spanska och portugisiska så det blev mest konversation via gester, säger Johanna.

Plötsligt började Ronaldinho prata med en av kompisarna på portugisiska.

– Tolken berättade att Ronaldinho frågat om jag vill gifta mig med honom. Jag blev chockad och svarade snabbt: ”No”!

Johanna skrattar gott. Det är få förunnat att kunna skryta med att ha gett världsstjärnan Ronaldinho korgen.

Hon ångrar sig inte.

– Jag har min Adam här hemma. Fast det tog ett tag att blidka honom efter att ha berättat om mötet med brassarna, säger Johanna och fyrar av ett nytt skratt.

När Ronaldinhos äktenskapsplaner gått i stöpet ville han i alla fall byta tröja med Johanna.

– Jag gav honom min. Tyvärr var han inte vaken när vi reste tidigt morgonen därpå. Och jag var inte tillräckligt tuff för att våga väcka honom.

Lite bittert. Men hon har inte helt gett upp hoppet om den där tröjan än. Kanske att Ronaldinho inte heller gett upp planerna på Johanna??

Efter lite speltid i OS är Boråstjejen fast besluten att ta revansch i höstens EM-kvalmatcher.

– Jag ska göra allt för att först och främst ta en plats i truppen och sen få mycket speltid. Dessutom hoppas jag på en bra allsvensk höst med Göteborg.

Fotbollslivet leker igen.

– Men efter mycket skadeelände vågar jag inte ta något för givet. Jag vet att en knäskada till och karriären är över. Fast sånt försöker jag låta bli att tänka på. Det är underbart att träna och spela utan att ha ont.

Har sin bästa tid framför sig

Johanna har mycket kvar att ge och på grund av skadan en bit kvar till den där härliga känslan av att vara i toppslag och ostoppbar.

– En spelare är som bäst vid 28 års ålder. Dit har jag fyra år, säger hon.

Om fyra år är det OS i London.

Då om inte förr kanske hon kan få tröjan av Ronaldinho.