lördag 11 februari 2012
lördag 11 februari 2012
AIK:s Antonio Flávio kramas om av lagkamraterna Nils-Eric Johansson och Dulee Johnson inför föga roade Göteborgssupporters på läktaren efter Flávios kvittering till 1-1 under den avgörande toppmatchen i allsvenskan i fotboll mellan IFK Göteborg och AIK på söndagen på Gamla Ullevi i Göteborg.
Sport 2009-11-01 | Uppdaterad 2009-11-02
Det var 90 minuters krig, 90 minuters vilja, adrenalinsprut och magsyreflöde.
Sedan var AIK svenska mästare i fotboll.
2–1 (1–0) mot IFK Göteborg i ett kokande Gamla Ullevi var oantastligt, utan diskussion.
Fansen hoppade så att hyreshusen runt arenan gungade. De njöt.
Matchen hade allt utom skönspel. Visst, det fanns klacksparkar, skarvningar, dribblingar. Men mest av allt var Göteborg–AIK hejdlös, ohämmad kamp.
AIK hade en poängs övertag innan matchstart. För dem räckte oavgjort. För IFK Göteborg var ekvationen bistrare, vann man matchen vann man guldet.
Och en stund var de precis i det läget. På en av flera farliga IFK-hörnor lyckades Thomas Olsson skarva in bollen med magen(!) och Ullevi exploderade i ett guldvrål. Trodde hemmapubliken. AIK ville annorlunda.
Elva minuter efter pausen rusade Martin Kayongo-Mutumba fram på kanten, slog in bollen till Antonio Flavio och Kim Christensen i målet hade ingen chans.
Målet kom alls inte oväntat. AIK hade vassare attacker, bättre kombinationer. IFK hade hyperfaliga fasta lägen och dessutom Tobias Hysén som en ständigt lurade rovfisk i det det svarta AIK-havet.
Han hade ett par riktigt giftiga skott, bland annat ett med ett slags bananskruv som dök precis på fel sida om Örlunds ena kryss.
Men det räckte inte mot ett AIK som i början satte press på ett IFK-försvar som ibland gungande till betänkligt. Ivan Obólo sög åt sig bollar och på kanten var Martin Kayongo-Mutumba länge precis så dribblig och teknisk som AIK-fansen hoppats på.
Bak såg Jos Hooiveld oerhört säker ut och ju längre matchen led och IFK:s målnöd ökade, desto svårare hade hemmalaget att hitta lägena.
Samtidigt blev det luckor bakåt och för Daniel Tjärnström gav det läget som innebar 2–1 ur ultrasnäv vinkel. Resten var fest. Den som sedan fortsatte natten lång.
Samtidigt som polisen lyckades fösa ihop AIK-hoven i ett hörn på innerplan, så började fans från båda lägren attackera varandra på läktaren. Polisen lyckades till slut bilda en kedja och sära på supportrarna. Fansen fortsatte ändå att kasta så kallade bengaliska eldar mot varandra som flammade upp mellan stolsraderna.
Först en halvtimme efter matchens slut hade polisen lyckats röja undan folk från podiet där Svenska Fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell stod och väntade för att få lämna över bucklan till AIK.
Äntligen guld grattis jag älskar er alla i AIK
UNDERBART!!!
AIK numera enda obesegrade laget på Gamla Ullevi!!!
Nu går vi för dubbeln på lördag!!!
Alla kunde vinna utom dom... tråkigt
En klubb med förbundet och domarkåren i ryggen och minus på balansräkningen, det är inga värdiga mästare, det är resultatet av korruption, ekonomisk doping och SvFFs stöd. Kan man inte vinna utan förbundets och domarnas hjälp är man inga mästare.
Hahaha! Aldrig varit med om en sådan dålig förlorare som dig innan. Hahaha! Guldet känns mera värt, när nötter som dig kommenterar. =)
Hejja AIK!!
Till Peter: Låter som en dålig förlorare. På plan har AIK dominerat och är enda laget som slått Blåvitt på Ullevi.
aik.. näää näää
gillar inte det laget bara.
men grattis ialla fall.
synd att hammarby åkte ur..
Ni (aik) kan la inte vara stolta över erat sm- gul? Spela så tråkig fotboll är ju pinsamt.
nä fy
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
