Kozelek skildrar verklighetens magi
Ynglingen vill ta sitt liv och hoppar från höghuset där han bor, men dödas istället på vägen ner av ett vådaskott avlossat genom fönstret av hans egen mor.
Redan i Benjis öppningsspår Carissa tänker jag på Sydney Barringer.
Låten är Mark Kozeleks runa över sin syssling som dog i en märklig trädgårdsbrand, precis som sin morfar före henne. Hela Benji präglas av samma blandning av tragisk vardag och magisk verklighet som finns i P.T. Andersons filmer.
De flesta av sångerna mynnar ut i ond bråd död, men mest handlar de om det som händer dessförinnan, i huset bredvid eller i den där lägenheten med neddragna persienner.
Under den senare hälften av sin drygt tjugoåriga karriär har Mark Kozelek varit lika flitig som ojämn.
Han har att lekt av sig sitt Red House Painters-svårmod med AC/DC-coverskivor, turnerat ett par varv runt jorden och släppt liveskivor som om han vore Grateful Dead. Det senaste studioalbumet under namnet Sun Kil Moon, 2012 års Among the leaves, innehöll många fina sånger men led alltjämt av samma brist på fokus.
Benji är på en helt annan nivå. Här etablerar sig Kozelek slutligen som en av vår tids stora amerikanska berättare, tillsammans med namn som Cat Power och Bill Callahan.
På ytan är förändringen inte särskilt stor. Kozeleks lugna men distinkta baryton sjunger fortfarande direkta och tydliga rader, fulla av små vardagliga detaljer. Men det är som att han äntligen har fått tillräckligt med perspektiv för att kunna skildra ett större sammanhang genom det lilla.
Pray for Newtown handlar om vansinnesdåd, från McDonalds-massakern i San Ysidro och Utöya till skolskjutningen i Sandy Hook. Massmördartemat dyker upp igen men balanseras också av berättelsen om Kozeleks pappas vän Jim Wise som dömdes för barmhärtighetsmordet på sin svårt sjuka fru.
Kärleken till familjen är ett återkommande tema, allra tydligast i de vackra föräldrahyllningarna I cant live without my mothers love och I love my dad.
I watched the film The song remains the same är albumets centralpjäs.
Kozelek taravstamp i barndomens intryck av Led Zeppelins film och vecklar ut ett drygt tio minuter långt epos om att växa upp och leva med melankolin vid sin sida. Allra hårdast träffar dock berättelsen om den förståndshandikappade Micheline, som blir utskrattad och utnyttjad trots att hon bara vill ha kärlek som alla andra.
De här historierna finns runt omkring oss varje dag. Benji är en uppmaning till att stanna upp och se dem.
Joel Sjöö
