Kort, skarp och kritisk

Bok: Konsumtionsliv

Författare: Zygmunt Bauman

Förlag: Daidalos

Recensioner

Den polsk-judiske filosofen och sociologen Zygmunt Bauman hör kanske inte till de mest transparenta författarna. Hans senaste bok, Konsumtionsliv, lär väl knappast hamna under kategorin lättläst på biblioteket heller. Icke desto mindre är detta en lysande essä över den senkapitalistiska epok vi befinner oss i just nu. Med Konsumtionsliv visar Bauman att han hör till en av de mest framsynta tänkarna i vår samtid. Boken är kort, skarp och kritisk.

Zygmunt Bauman (f. 1925) var fram till pensioneringen verksam som professor i sociologi på universitet i England, Israel och Polen. Han fick sitt genombrott med den mycket omdiskuterade boken Auschwitz och det moderna samhället (1989), där han menade att förintelsen långt ifrån var en slump, utan snarare en konsekvens av det moderna samhällets övertro på rationaliteten.

Han har kommit att bli något av fragmentiseringens och flyktighetens främste analytiker. Hans forskargärning bygger på en analys av en (post?)modernitet där relationer, individer och institutioner flyter, i meningen är i ständig förändring. De viktigaste parametrarna i vår samtid är okända och utom kontroll för oss, menar han och visar bland annat hur vi duperas att tro att kollektiva problem är individuella (den arbetslöse är arbetslös för att denne inte vill arbeta snarare än att fabrikerna har lagt ner?), samtidigt som de individer som inte hamnar i den rådande normaliteten kollektivt stigmatiseras (begreppet underklass omfattar till exempel såväl knarkare, ensamstående mammor, socialbidragstagare, kriminella som invandrare som fastnat i språkförbistringens grottekvarn med mera?).

I Konsumtionsliv lägger han ännu en bit till pusslet. Boken handlar om vad konsumismen gör med våra relationer. Konsumtion är ju ändå en ganska ensam aktivitet, även när den utförs tillsammans med andra. Den handlar om hur konsumismen skapar vår självbild och identitet och hur den har kommit att bli själva meningen med vår existens. Den handlar om konsumtionssamhället vi lever i, där endast krisen och föränderligheten själv är permanent. Och den handlar inte minst om den konsumistiska kulturen, en kultur som tvingar oss lyda under ett ständigt ögonblickets tyranni. Inget värde är varaktigt, inget varaktigt har värde.

Konsumtionens kultur är en nu-kultur där det hela tiden gäller att ligga steget före de andra i den konstanta jakten på det senaste. Fungerar mobilen fortfarande? Än sen. Den har ju kommit en ny modell. Känner du dig trött på ditt liv? Än sen. Skaffa nya vanor, byt karriär, partner, bli nykterist, banta eller ljug om dig själv på nätet. Känner du dig sliten, rynkig och offer för den förhatliga tiden? Plastkirurgi är lösningen. Konsumtionssamhället erbjuder dig ett oändligt antal nystarter och/eller nya liv.

Fast boken handlar förstås inte bara om ovanstående tämligen lättköpta poänger. Zygmunt Bauman gör också ett gott sociologiskt hantverk. Han visar inte bara vad, han visar också hur och varför.

Det finns dock anledning att komma med några, om än mindre, invändningar i hyllningskören. Boken är ganska stilistiskt ojämn. I vissa avsnitt finns en pratsjukhet som tangerar vissa franska filosofer - inga namn nämnda. Ibland leder det sociologiska språkbruket till en ogenomträngbarhet som känns mer som akademisk skitnödighet än akademisk nödvändighet. Det saknas dessutom en del empiriskt material och referenser. Men förutom det är det här bra. Riktigt bra.

Konsumtionsliv skapar förvisso inte någon större lust att stödja konsumtionssamhället genom att uppmana någon att konsumera mera. Å andra sidan är det svårt att låta bli. Så skitsamma. Köp Zygmunt Baumans senaste bok. Köp den, läs den, begrunda och låt sedan istället bli att köpa något annat.

Mikael R Karlsson