Bästa Höstsalongen någonsin

Recensioner

Nåt liknande har Borås konstliv aldrig upplevt.

Artikeln publicerades 16 november 2009.

Till årets höstsalong lämnades in runt 650 bilder av 132 konstnärer. Enmansjuryn Pontus Hammarén valde ut 176, av 88 konstnärer. Omdisposition på Museet frigjorde större utrymme, men likafullt hänger nu bidrag i både trappor och prång.

Än märkligare är kvalitetsnivån. I stort ger utställningen knappast intryck av amatörmönstring. Vi har ordat nog om senare års uppblomstring av lokal och regional konst, men nu mer än infrias alla förväntningar. Hög teknisk nivå förenas med en än viktigare innehållsaspekt, en vilja att berätta i bild om tidens alla problem, motsättningar och skönhet..
I själva verket illustreras en stor smakkantring i spåren av sommarens konstdebatt i Stockholm, då några ledande kritiker sågade av den gren de själva satt på, när de inför Figurationer (Edsviks utställning av norsk konst i Odd Nerdrums efterföljd), talade om retro-och nazikonst, följt av en proteststorm utan like. I höst rasar auktionspriserna på Stockholmsmodernism (såsom Book, Håfström, Ingvarsson och Loeld) medan gediget tidlöst måleri (Roj Friberg och John E Franzén) stigit i höjden.

På Museet ser vi spår av vad som kommit i stället, en nutids- och realitetsanknytning på klassisk grund, engagemang och förundran, med ton av både ny romantik och ny expressivitet ett halvt dussin utställare har drag av Kirchners tyska expressionism. Nyssnämnde Roj Friberg har sagt det bäst: Konsten etablerar diverse olika ’språk’ utanför det gängse konventionella språket språk som kan, om inte förklara mysteriet (det går inte) så påvisa det ur ett antal olika vinklar. Jo visst, denna höstsalong ställer upp estetiska och innehållsliga debattfrågor som vi saknat i många år.

Under min rundvandring slår mig att här faktiskt löses Museets dilemma att inte ha råd med lokala konstinköp. Ett dussin av de bästa bilderna skulle ge ett gott urval av nästa generation Sjuhäradskonstnärer. När jag räknar ihop utsatta priser på mina tolv bästa slutar summan på 42.000 kronor, mindre än galleriarvodet för ett av årets större inköp.
Enda chans att komma tillrätta med en sådan mängd bilder är att välja anonymt, utan namnlista. Rätt trösterikt är då att redan etablerade konstnärer gör starkast intryck.

Toppar är Peter Huzells (nr 20) i akryl/foto, Sirgitta Reinikainens fina akvarell/teckning/collage En och densamma (135), Eva Kylberg Johansons fem helt utsökta, något Lerin-påverkade akvareller, (149-154) Anna Christofferssons starka inlägg i miljödebatten i fem blandtekniska verk (3943), Marianne Abelssons tre i glas/fusing (313), Rune Perssons expressiva tre grafiska blad med knuten hand mot allt vrångt (613), Bengt Jacobssons Rune Jansson-lika akvarell Spår (51),Jaakko Waris traditionella, Lundbohm-påverkade stilleben i tempera (173-4). Även Carola Melos lekfulla kvinnocollage (92-3) liksom Majvor Råbergs båda schvungfulla porträtt glädjer med lätta grepp.

En trend är som sagt Kirchner-draget att hämta impulser till skapande ur livet och underordna sig sin egen upplevelse.Utom hos Rune Persson reagerar jag så inför Ninni W-Mörks begåvade akryl Fågel över stad (30), Agneta Alkmarks något Nolde-påminnande collografi Kvinna (64), Inga-Lill Lodebys olja Svartsjuka (170), Ulla Janssons Sista dansen (98) Jan Hellers olja I Provence (158), Sten Flyckts gouache Gåtfull (84), Boel Hjerténs torrnål Playground (77) samt Lars-Gustaf Anderssons Unter den Linden (109). Kanske även Thage Carlsons egensinniga färgsättning i Eu-pengar tur och retur (19).

I några fall anar man de intryck sommarens Lindberg-utställning gjort, särskilt Stig E-ansiktet i Ulla Janssons olja Hemlängtan (99). Andra impulser anas i Ann-Britt Malmstens naturalistiska olja Bergsbo (44) med drag av patoset hos Gerhard Nordström och dennes i sin tur hos gamle tysken Runge. Ola Dahlqvists nästan Klimt-sensuella kvinnobilder (99-100) får extra effekt av att infoga de svarta skulpterade ramarna i verken.

Men så till de många stora överraskningarna. Här följer de i nummerordning på rundvandringen: Göran Magnussons djärvt måleriska Klangfärg (17), Josefin Lindbloms eteriska landskap Vid vattnet I&II (34-5), Annika Edbergs formsäkra och läckra collage Iceland/februari (49), Marie-Louise Lindells utsökta akvareller av snölandskap(55-6), Boel Hjerténs märkliga serie Sacra Conversazione (746), Sissi Anderssons laddade monotypi Rum (89) eller densammas romantiska Höstglöd (95). Uno Hallabros båda mycket starka men varsamma naturbilder (1023) har något av en Strindbergs uttryck. Särpräglade är Stefan Thulins enorma 25 klot i olja på troligen blästrat trä med struktur i olika riktningar (105), och Ulrika Elofssons mycket fina oljor, särskilt Ragnar Sandberg-djärva Betraktaren (129), medan Gertrud Johnssons båda akvareller äger både vemod och empati. Även Anna Maria Nilssons båda återhållsamma ristontryck (1478) och Pamela Hjelms Äppelplockerskan (13) fick stjärna i kanten.

Bland fotograferna fastnade jag särskilt för Lars Rosells Hopper-artade hotellrumsinteriör Blyg (71) och densammes nästan Döblin-berlinska Mellan skuggorna (72), bland skulptörerna Per-Olof Höglunds fyra nästan Pompeji-artade rakubrända stengodsmasker (235), Eva Åbergs citroner (36) och Rose-Marie Lagers vemodiga keramikskulptur Inka I (57) samt Thomas Lundgrens uttrycksfulla Guantanamo (155), och en av få fina teckningar är Erna Calderons Älgar (87).
Som helhet tveklöst den bästa Höstsalong vi sett i Borås.

Rolf Haglund