Essäer

Tore G Wärenstam 100 år

Essäer Artikeln publicerades

På tisdag den 23 december skulle Borås Tidnings legendariske chefredaktör Tore G. Wärenstam ha fyllt hundra år.

Han kom till världen 1908 som femte barnet i en fattig lantbrukarfamilj i den lilla småländska byn Kärda utanför Värnamo. När han dog 1980 var han en av Borås mäktigaste män. Verkställande direktör och störste enskilde ägare av Borås Tidning. Tidigare också under många är dess chefredaktör, samtidigt som han var stadsfullmäktiges ordförande och ordförande i landstinget. Han var en klassresenär i ordets egentliga bemärkelse.

Vägen hade varit lång från folkskolan i Kärda till styrelserummens slutna krets och representationsmiddagarna med landets mäktiga, som kunde inkludera både kungafamiljen, statsministern och landshövdingen.

Att en sådan resa över huvud taget kunde äga rum berodde säkert främst på Wärenstams egen framåtanda och begåvning. Han föddes dessutom i en tid då det moderna Sverige växte fram och skapade nya möjligheter för människor från studieovana miljöer. Att han satsade på både tidningsledarskapet och politiken gav honom dubbla karriärvägar, som hjälpte till att skapa den unika position han så småningom kom att få.

Efter realexamen i Värnamo drömde Wärenstam om att studera vidare, men familjens knappa resurser tillät inte det. Istället valde han journalistiken. Att han gav sig in på den journalistiska banan efter sin examen kan ses i ljuset av att det var en möjlig bildningsväg för främst unga pojkar under 1900-talets första decennier. Så skriver till exempel litteraturhistorikern Erik Hjalmar Linder att under de här åren fanns det tre vägar för de ”dittills undanskymda klassernas framtågande unga medlemmar” att skaffa sig bildning. Den första var folkhögskolorna och den andra var ”den växande tidningspressen, i åtskilliga fall rentav själva tidningsredaktionerna, som drog till sig många begåvade autodidakter – journalistyrket var ett av de få intellektuella yrken, som inte fodrade pappersmeriter”. (Ny illustrerad litteraturhistoria. Fem decennier av 1900-talet, 1965).

Den tredje vägen var enligt Linder folkrörelsernas mötes- och föreningsliv. Han hade även kunnat lägga till de politiska ungdomsförbunden. Wärenstam kom tidigt att engagera sig i högerns ungdomsförbund parallellt med att han tog sig in på den journalistiska banan.

Att skriva var något han sysselsatt sig med redan från de tidiga tonåren, men då mest i skönlitterär form. Ibland lyckades han sälja en dikt eller ett litet prosastycke till någon tidning. Genom det fick han kontakt med den växande tidningspressen i Småland och redan som sjuttonåring fick han anställning på Värnamo-Bladet. Där stannade han till 1930 då han gick över till den nystartade Värnamo Nyheter.

Redan från starten i november 1930 blev Tore G Wärenstam, bara 22 år gammal, redaktionssekreterare på Värnamo Nyheter. Han stannade där till 1931. ”Han var med under de första pressande månaderna”, skriver chefredaktören K W Johansson i en minnesartikel.

Wärenstam stannade inte kvar länge på tidningen. Från Värnamo Nyheter övergick han till Smålands Allehanda för att därefter vid årsskiftet 1933–34 lämna Småland och bli huvudredaktör och ansvarig utgivare för Sörmlands-Posten i Eskilstuna. Även där blev han kortvarig och efter ytterligare ett mellanspel som huvudredaktör för Ulricehamns Tidning rekryterades han 1937 till Borås Tidning som redaktionssekreterare och andre redaktör.

Wärenstam hade engagerat sig i politiken redan omkring 1930 och blev bland annat sekreterare i Ungsvenska Förbundet (högerns ungdomsförbund) i Borås 1935. Även om Wärenstam under en kort period stod extremhögern nära tycks han aldrig ha haft sympatier för nazismen. Tvärtom framgår det av dokument att han var aktivt verksam för att stoppa nazisternas möjligheter till framgång. I ett bevarat manus från ett tal hållet i Ulricehamn i april 1935 och riktat till Sveriges ungdom markerar han tydligt sin egen och Allmänna Valmans Förbundets (dåvarande högerpartiet) gräns höger ut. Han säger bland annat inledningsvis: ”Den lille tyske reklamchefen Göbbels påminde för några dagar sedan i Danzig om Nietszches ord: ’Hav mod att leva farligt’. /?/ Hela nazismens diktaturidé går ut på något helt annat än modiga människor. Diktaturläran passar istället de människor, som rent ut kan kallas fega.”

Under 1940- och 50-talet byggde Wärenstam upp en maktposition både i Borås och i dess omnejd. Den skulle växa och bli alltmer omfattande efterhand. Han var en skicklig organisatör, arbetsledare och så småningom även tidningsledare. På listan med uppdrag under 1940- och 1950-talet hittar man bland annat följande: Ordförande i Borås Högerförening, ledamot folkskolestyrelsen, ledamot i Borås teaternämnd, ledamot av Borås stadsfullmäktige, landstingsman i Älvsborgs län, chef för Radiotjänsts boråsstudio, vice ordförande i Borås stadfullmäktige, huvudredaktör på Borås Tidning och Tidningen Westgöten (1954), vd i AB Borås Tidning och Ulricehamns Tidnings AB (1955), suppleant i styrelsen för AB Borås Tidning och Ulricehamns Tidnings AB (1955) och ordförande i högerpressens förening.

Till detta kommer att han bland annat var president i Rotary och övermästare i Odd Fellow. Ett annat viktigt nätverk var diskussionsklubben Decemberklubben, vars vice ordförande han blev 1943.

I denna träffades regelbundet delar av den främst konservativa samhällseliten i Borås med omnejd. Föreningen var öppen enbart för män. Bland föreläsarna hittar man namn som redaktören Ivar Andersson, direktören Assar Gabrielsson och generalerna Helge Ljung och Axel Rappe. Till och med statsministern Tage Erlander besökte klubben för en föreläsning. I övrigt fanns bland annat prins Wilhelm, flera ministrar, statsråd som Gustaf Möller och Christian Günther, författare och rektorer bland de inbjudna gästerna.

Under de här åren byggde således Wärenstam nätverk, som skulle få stor betydelse för hans karriär. Han insåg betydelsen av att inte enbart koncentrera sig på tidningsverksamheten utan byggde i kanske första hand upp sin politiska karriär. Hans position på Borås Tidning med sin stora upplaga och sin marknadsdominans i Borås gav honom dock status i dessa sammanhang. Samtidigt blev hans kontakter värdefulla i uppbyggandet av den politiska positionen inom partiet. De två karriärerna var från båda håll med och eskalerade takten och möjligheterna i karriären.

Ytterligare en bidragande orsak till att Wärenstam tycks ha haft relativt lätt att smälta in i dessa kulturella kretsar var säkert hans stora intresse för kultur och att han tidigt skaffade sig en gedigen bildning inom både litteratur, konst och musik.

Under 1960-talet och första hälften av 1970-talet stod Wärenstam på höjden av sin bana. Han var en framgångsrik huvudredaktör och verkställande direktör för Borås Tidning och dessutom dess huvudägare. Han blev under 1960-talet ordförande i Borås stadsfullmäktige och i Älvsborgs läns landsting. Till det kom en hel rad andra uppdrag främst inom media och politiken. Hans arbetstakt var högt uppdriven. Ordförandeskapet både i stadsfullmäktige och i landstinget tog mycket av hans tid. Så gjorde också det tioåriga ordförandeskapet i Tidningsutgivareföreningen (TU) med tätt förekommande sammanträden och planeringsmöten. Han kom att speciellt engagera sig i etiska frågor och textreklam.

De som minns honom från den tiden kan berätta om en vänlig man, som det oftast var lätt att samarbeta med, men som ingav stor respekt. ”Han var en stor patriark, som lyssnade på sina barn, ville väl, men bestämde själv”, säger till exempel en tidigare medarbetare på tidningen.

1972 lämnade Wärenstam ordförandeskapet i TU och efterhand på 1970-talet trappade han ner på sin verksamhet. Vid uppnådd pensionsålder avgick han som chefredaktör för tidningen och slutade som ordförande i kommunfullmäktige. Landstingsarbetet fortsatte han dock med och även som verkställande direktör för Borås Tidning.

Redan 1968 i samband med sin 60-årsdag hade Wärenstam genom ett gåvobrev skapat Tore G. Wärenstams stiftelse som skulle ”främja utbildningen inom tidningsmannayrket och tillgodose kulturella ändamål”. Vid sin död 1980 testamenterade han sitt resterande aktieinnehav i BT-koncernen till stiftelsen. På så sätt kunde stiftelsen indirekt fortsätta den stora kulturella insats som Wärenstam under många år bedrivit inte minst genom sin verksamhet som konstmecenat.

Jordfästningen ägde rum på kyrkogården i Kärda. Där ligger hans föräldrar begravda och hans egen grav gränsar till två av syskonen. Kärdapojken valde att komma hem igen för den sista vilan.

Margareta Stål