Svenska klimatforskare varnar för skyfall

Klimat Artikeln publicerades
Översvämningen i Malmö 2014 beräknas ha kostat fler hundra miljoner kronor. Svenska forskare varnar för att traditionella klimatmodeller underskattar framtida skyfall.
Foto: Stig-Åke Jönsson / TT
Översvämningen i Malmö 2014 beräknas ha kostat fler hundra miljoner kronor. Svenska forskare varnar för att traditionella klimatmodeller underskattar framtida skyfall.

Svenska forskare har utvecklat en klimatmodell som simulerar bildning av enstaka ovädersmoln. En körning över Skandinavien visar att skyfallen kommer att bli betydligt kraftigare än traditionella modeller har förutspått.

Därför måste säkerhetsmarginalerna vid stadsplanering skärpas, menar forskarna.

Framtidens skyfall över Skandinavien blir sannolikt betydligt kraftigare än klimatforskningen hittills har visat. Det framgår av nya, svenska data som nyligen presenterades vid en konferens om regionalt klimat i Kina, arrangerad av forskningsnätverket Cordex.

– Det är väldigt tydliga resultat, som är viktiga att ta hänsyn till i arbetet med att klimatanpassa våra städer när det gäller till exempel avrinning och dagvatten, säger Erik Kjellström, professor i meteorologi vid SMHI, till TT.

Vid dimensionering av bland annat dagvattensystem används ofta en så kallad klimatfaktor för att beräkna hur mycket kapaciteten måste ökas i framtiden jämfört med dagens behov.

– Klimatfaktorn har varit omkring 1,2 sedan ganska lång tid, vilket innebär att man tar höjd för en ökning om 20 procent jämfört med dagens villkor, lite beroende på vad det handlar om för konstruktion. Den siffran kan helt klart behöva justeras ordentligt uppåt. Men det är för tidigt att säga exakt hur mycket ännu. Då krävs det fler studier, säger Erik Kjellström.

Fångar molnbildning

Anledningen till att traditionella klimatmodeller har underskattat skyfallens omfattning är att de på grund av datorkraftbegränsningar har för låg upplösning. Beräkningspunkterna ligger på 10–20 kilometers avstånd. Därmed är det svårt att på ett bra sätt beskriva framväxten av ovädersmoln – cumulonimbus – som normalt har en diameter på högst någon kilometer.

I den regionala modell som Erik Kjellström och hans kollegor har varit med om att utveckla ligger beräkningspunkterna på cirka två kilometers avstånd.

TT: Kan ni se vilka områden som kommer att drabbas värst?

– Nej, de här kraftiga skurarna förekommer väldigt lokalt beroende på vissa förhållanden i atmosfären. Det ska till exempel vara tillräckligt mycket fukt och temperaturskillnaden i höjd måste vara gynnsam. Om man tittar på till exempel Sverige kan detta inträffa precis var som helst. Men generellt kan man säga att de mönster vi ser nu förstärks, fast alltså kraftigare än man tidigare har trott, säger Erik Kjellström.

Hjälpa fattiga länder

Än så länge går det inte att använda den här typen av högupplösta modeller i global skala. Det skulle kräva alldeles för mycket datorkraft. Däremot har forskarna kört högupplösta regionala modeller på olika håll i världen, och kommit fram till liknande resultat.

– De här studierna bekräftar varandra. I en studie vi publicerade i somras studerade vi Iberiska halvön och Västeuropa. Däremot saknas det underlag från många andra håll i världen, där forskarna inte har tillräckliga resurser. Där borde vi som sitter på kunskap hjälpa till, så att de får bättre förutsättningar att arbeta med sin klimatanpassning. Det arbetet är ofta extra viktigt i fattigare länder, säger Erik Kjellström.

Fakta

Fakta: Ovädersmoln

Om vanliga stackmoln börjar växa till på höjden kan de ge upphov till stora cumulonimbusmoln, som kan ge kraftig nederbörd, åska och oväder.

Molnen suger upp luft från marknivå ända upp till 6–10 kilometers höjd, vilket skapar stora mängder molndroppar och iskristaller. I stora cumulonimbusmoln kan uppvindarna nå hastigheter på 30 meter per sekund. Vindarna kan sedan även gå nedåt, ofta precis innan regnet kommer. Ett kraftigt vinddrag kan då vara ett tecken på att det är dags att ta fram regnjackan.

Källa: SMHI

Visa mer...