Brittisk häst blödde – EM-bronset till Sverige

En helt klar bild av vad som egentligen hände runt 15-tiden i Kralingse Bos i Rotterdam är svår att återge. Uppgifterna är lika många som de inblandade personerna men något i den här stilen, i ett försök till kronologisk ordning, inträffade i EM-dressyrens lagtävling och under några kaotiska minuter strax efter dess avslut:

Patrik Kittel slog, som tredje siste ryttare, till med personbästa med Well Done. Resultatet 78,261 procent förde Sverige förbi Danmark och upp till andra plats bakom redan klara guldmedaljören Tyskland.

Brittiskan Charlotte Dujardin såg omgående till att Storbritannien passerade Sverige som nu höll bronset.

En ryttare kvar – hemmahoppet Edward Gal. Med några ynka tiondelar lyckades nederländaren peta in sitt lag på bronsplats och trycka bort Sverige från prispallen. Förbundskaptenen Bo Jenå höll någorlunda masken och beklagade ännu en "nära-skjuter-ingen-hare"-placering, ett år efter den tunga fjärdeplatsen i VM i Tryon.

Kittel ville inte prata alls.

Då kom beskedet i högtalarna att Tyskland, Nederländerna och Sverige skulle förbereda sig för prisutdelning. Ryttare, ledare, skötare och journalister sprang som yra höns i jakt på klarhet och visshet om sakernas tillstånd.

Förvirringen skingrades inte helt förrän det officiella beskedet skickades ut från Internationella ridsportförbundet, FEI.

Veterinärundersökningen visade att Dujardins häst Mount St John Freestyle blödde efter ritten – och ekipaget diskvalificerades, helt i linje med regelboken. Storbritannien rasade i stället ned till fjärde plats.

Kittel om den känslomässiga berg- och dalbanan:

– Hon (Well Done) gick sin bästa grand prix någonsin. Jag – och många med mig – tyckte att hon borde ha fått några poäng till. Till och med några domare kom fram efteråt och sade det. När jag tittade på Edward Gal och såg att han fick 0,2 procent mer tänkte jag: fy, fan, inte Tryon en gång till.

Det var med den malande besvikelsen han tog sig till stallarna. Och så nåddes han och lagkamraterna Therese Nilshagen och systrarna Juliette och Antonia Ramel av det lika oväntade som trevliga beskedet att Dujardin diskvalificerats och bronset var svenskt.

– Jag hörde det i högtalarna och jag såg Charlotte. Man vill självklart ta medalj när alla är med och inte när någon som Charlotte, en fantastisk ryttare, blir utesluten. Samtidigt är jag väldigt stolt och fortfarande omtumlad, säger Patrik Kittel.

Det var han förstås inte ensam om.

– Jag känner för Storbritannien, förstås. Det är tufft. Men trea känns underbart. Det är kul för oss, säger Bo Jenå som fick bronsbeskedet mitt i en SVT-intervju.

EM-medaljen var ett nytt kvitto på att svensk dressyr etablerat sig i världstoppen efter många år av hårt och genomtänkt arbete.

– Vi var trea i Göteborg, nära i VM, vann Nations Cup och nu trea igen. Det ger ryttarna självförtroende och hela teamet. Vi vet att vi kan, att vi vill och att vi ska – och nu har det hänt. Jag tycker att vi är värda den här medaljen, säger Jenå.

TT: Känns den skönare när det blev som det blev?

– Ja, det gör det.

TT: Hur firar ni?

– Med en lagmiddag och lite extra god dessert.

Men konjaken till kaffet får vänta. Kittel (individuell sjua i grand prix), Juliette Ramel (tolva), Nilshagen (14:e) och Antonia Ramel (18:e) rider GP-specialen på torsdag.