Nytt försök – 22 år efter OS-bomberna

Vid omröstningen 1997 tilldelades Aten sommarspelen 2004 och de i Stockholmskampanjen åkte slokörat hem till Sverige.

Det skulle ta 22 år innan en svensk delegation på nytt åker till Internationella olympiska kommitténs högkvarter i Schweiz med förhoppningar om att ta OS till Sverige.

Precis som under den nuvarande kampanjen för vinterspelen 2026 var stödet i Sverige för att få sommar-OS 2004 inte särskilt stort.

– Det var ett av våra stora problem. Sen förstärktes den negativa bilden av bombmannen, säger dåvarande kampanjchefen Olof Stenhammar.

I augusti 1997, en månad före OS-omröstningen, sprängdes bomber på Stockholms Stadion och på Ullevi i Göteborg. Dessutom anlades bränder på sju idrottsarenor runt om i Stockholm. Den så kallade OS-bombaren greps efter ett planerat attentat mot statyn "Pegasus" på Millesgården på Lidingö, och han dömdes till sju års fängelse för planen samt för ett brandattentat mot en tennishall.

Stenhammar säger dock att det varken var bomber, anlagda bränder eller den dåliga uppslutningen kring OS som gjorde att Stockholm förlorade.

– Aten hade ju räknat med att få OS 1996, eftersom det var 100 år efter starten av de moderna olympiska spelen. Men de gjorde en dålig kampanj och Atlanta fick spelen. Men det var nog många inom IOK som var ångerfulla att man hoppat över Aten, det fanns en sådan stämning, säger han.

När Stockholm sökte sommar-OS 2004 var det elva kandidater och sex av dem gallrades bort före omröstningen i Lausanne. Den här gången finns bara två kandidater, Stockholm–Åre och italienska Milano–Cortina.

Och processen fram till omröstningen den 24 juni är helt annorlunda än det varit tidigare. Enligt IOK:s nya regelverk Agenda 2020 ska det användas befintliga arenor i hög utsträckning och de som byggs ska ha lång efterlevnad. Detta för att hålla kostnaderna nere och för att det inte ska stå några tomma arenor efter spelen.

– Agenda 2020 bryter mot det gamla, det har jag pratat med IOK-ordföranden Thomas Bach om. I dag uppträder IOK som en partner, en rådgivare. Tidigare var de bara kravställare, säger Stenhammar.

– Kritiken som finns mot hur det var förut är berättigad. Det har varit nödvändigt att få ner OS i hanterbara nivåer (storleksmässigt och ekonomiskt).

Kandidaturerna får numera inte bjuda in IOK-ledamöterna och heller inte kontakta dem. I stället har IOK gjort utvärderingar av kandidatstäderna som de 90 ledamöterna, som får rösta den 24 juni, har att utgå ifrån. Detta för att det inte ska förekomma mutor och röstköp.

– Det är väldigt positivt. IOK:arnas besök var en jäkla turbulent historia och kostsamt som sjutton, säger Stenhammar.

Han är rådgivare åt den nuvarande svenska OS-kandidaturen och följer med till Lausanne inför omröstningen för att prata med sina kontakter inom IOK, som han fått under de 15 spel som han varit på.

– Jag har inte kunnat ringa eller skriva brev till de kontakterna den senaste tiden. Men nere i Lausanne får jag hälsa på dem och umgås med dem. Men det går inte att bjuda på middagar eller något sådant.

TT: Vad tror du om chanserna?

– Jag tror att vi har en bra chans. Vi har aldrig haft vinter-OS och är ett vintersportland i allra högsta grad. Italien hade vinter-OS i Cortina 1956 och Turin 2006. Och vi är ansedda att vara duktiga arrangörer av stora mästerskap.